Hotell är något som de anställda på Tyst Teater känner väl till – som en del av turnéverksamheten på Riksteatern. Det är möjligen anledningen till att den nya iscensättningen Nattgäster utspelas på ett litet hotell som en natt av en slump invaderas av döva: däribland ett helt basketlag, pensionärer som älskar att spela kort, en man som handlar med bilar, ett lesbiskt par som ska ta en mamma till ett ålderdomshem, en egyptisk städerska och en ung, förtvivlad man på väg till en begravning.
Nattgäster är en samproduktion med norska dövgruppen Teater Manu och reser båda landen runt. Anders Duus, husdramatiker på Riksteatern, har skrivit manus överfört till svenskt och norskt teckenspråk – vilka skiljer sig åt. Duus har förut skrivit om dövas förutsättningar, om internatskolorna och miljön där, ett tema som nu återkommer med skildringar av det trauma det kan innebära att tvingas lämna sin familj.
Nattgäster är ett teatralt drömspel som något liknar en pjäs av Roland Schimmelpfennig där natt, drömmar, spöken – från en gammal eldsvåda – och konflikter blandas via korta scener. Texten betonar alla möjliga konflikter som utanförskapet, att inte kunna höra, förtydligar och konkretiserar.
Iscensättningen riktar sig också till den som hör. Hotellreceptionisten, varierat och skickligt spelad av Kjersti Fjeldstad, ger diskret röst åt alla hotellgäster som irrar och söker sig genom natt och liv.
Det är mycket lätt att tycka om uppsättningen som genom att skildra dövas värld och flera olika utanförskap diskuterar idén om det normala som vi alla förhåller oss till på olika sätt. Här blir denna vilja till samstämmighet bara en fiktion som ingen vill eller förmår leva upp till. Iscensättningen är en befrielseakt från ett självpålagt behov att vara genomsnittlig.
Trion av regissörer, Josette Bushell-Mingo, Lars Otterstedt och Mira Zuckermann, betonar fars men också sorg. All möjlig sexualitet irrar runt hotellkorridorerna denna vinternatt men också en mängd minnen från ensamma uppväxter som sammanlagda bildar en kavalkad över hur samhället behandlat döva genom olika tider. Det är ofta starkt och det melodramatiska slås sönder av rapp slapstick-humor och frejdiga rollkaraktärer.
Alexei Svetlov gör skickligt en bullrig bilgrossist, Ipek D Mehlum och Dawn Jani Birley har en fantastisk, komisk plasticitet som båda varierar genom flera olika roller. Remi Roos visar flera olika unga män,från machotypen till den veke. Gunilla Vestin Wallin skrider fram som vålnad och spritter som levnadsglad kvinna på barjakt efter kärlek.
Iscensättningen låter teckenspråket bli fysiskt, övergå till nästan mimisk vilja och kroppslighet. Just detta, plus alla dokumentära ögonblicksbilder, blir en fin, stor kvalitet.
Teckenspråk räknas inte som nationellt minoritetsspråk. Ändå är det ju ett eget språk med egna medel och möjligheter – här upphöjt till ett uttryck som fångar små detaljer och stora känslor. Nattgäster är sevärd teater, oavsett språktillhörighet.
Text: Anders Duus. Regi, scenbild: Josette Bushell-Mingo, Lars Otterstedt, Mira Zuckermann. Kostym: Moa Möller. Medv: Alexei Svetlov, Dawn Jani Birley, Gunilla Vestin Wallin, Ipek D Mehlum, Kjersti Fjeldstad, Remi Roos
