Tillsammans! Christer Lindarw inleder After Darks nya show med kampdisco från 70-talet. Village Peoples gamla Go west! var förra sommarens Pridelåt med texten Kom ut! Eller var det förrförra? Åren glider lätt ihop för den som försöker följa den trägna showgruppen, grundad 1976.
70-talet återkallas även i slutet av föreställningen, med en kavalkad av Christer Lindarws gamla imitationer: Diana Ross, Cher, Tina Turner, Liza Minnelli, Shirley Bassey, Gloria Gaynor och så vidare.
Ändå är säsongens show mindre nostalgisk än de tidigare. Bland annat beror det nog på årets nykomling Lars-Åke Wilhelmsson, Jetset-Babsan med den neonrosa peruken. Han sjunger också en kampsång, där de rosa fanorna pryds av den paljettglittrande bokstaven B.
Den här showen har redan turnerat ett tag i landet. När Christer Lindarw berättar om sina erfarenheter av toleransen på mindre orter slås man av hur mycket gruppen har gjort under åren för att etablera en glad och frihetlig inställning till sexualiteten hos verklighetens folk.
Och för det folkliga draget spelar onekligen dialekterna en viss roll. Lindarws ihållande Eskilstunamål får nu konkurrens av Wilhelmssons glada gästrikländska. Den lätt bedagade och trivsamma stämningen på Tyrol passar sällsynt väl ihop med gruppens allt tydligare dragning till bondkomik, en fin gammal tradition inom svensk teaterkultur som inte har så många förvaltare. Dit får man räkna ett nummer med skurhink, där Christer Lindarw driver med uppfattningen om honom själv som Sveriges vackraste kvinna.
Bondkomik ska ju vara grov. Och det långa inslaget Bonde söker dräng, byggt på tv-programmet med nästan samma namn, har just den grovhet som är så populär hos After Darks publik. Om man jämför med dragartisten Joey Arias från nattlivets New York, vars aktuella gästspel på Stadsteatern etiketterades som barnförbjudet, är After Dark faktiskt betydligt mer rakt på sak.
Men det är på gott och ont. After Dark är vår tids revy, efterföljare till revymakare som Karl Gerhard, Ernst Rolf och Kar de Mumma, med en dansensemble bakom divorna som består av en rad sällsynt duktiga artister. Ständigt uppdaterade gisslar männen bakom gruppen personer och företeelser i samtiden.
Problemet är bara att ämnesvalet är så begränsat. Det är Malena och Caroline och Charlotte och Lili och Susie och BWO och EMD i en lång, lång rad, och i längden blir det aningen tjatigt med alla dessa schlagerartister och tv-stjärnor.
Fast vi har ju kungliga familjen också. Emils visa blir ”Ockelboa hej fallera”, framförd av en som snart ska gifta in sig. Och under några allvarliga sekunder får han och hans fästmö konstatera att Det är du och jag mot världen.
Regi, texter: Christer Lindarw, Kent Olsson. Texter: Kent Olsson, Calle Norlén. Koreografi: Per-Magnus Andersson. Kostym: Christer Lindarw. Medv: Christer Lindarw, Lars-Åke Wilhelmsson m fl
