De dök upp som från ingenstans och fortsatte att låta sina ljuvliga poplåtar verka i periferin – åtminstone för en majoritet. För dem som bjudit in Real Estates två album i sina liv – senaste skivan Days släpptes i höstas – är det svårt att tänka sig en tillvaro utan det New Jersey-rotade popbandet. De gör inte mest väsen av sig men de har en förmåga att göra samtiden till en mycket mer sympatisk plats.

Innan konserten börjar står bandet utanför och spanar in kön som växer sig lång i söndagskvällen. Medlemmarna har knappt hunnit lägga ner instrumenten för kvällen innan några av dem dyker upp i den spartanskt utsmyckade t-shirt-hörnan. De måste ha sprungit för att hinna dit.

Men så är också Real Estate lika mycket ett traditionellt band, skapad av det intensiva turnerande som också formade 60-talets artister, som de är en symbol för den nya eran – en färsk generation band som vuxit upp med referenser som ligger blott tjugo år tillbaka i tiden.

Real Estate väcker liv i 90-talets indierock och låter sin tid som Weezer-coverband på high school möta surfpoppens saltstänkta drömmar. Melodier och ett lätt mangel träffas snabbt innan bandet gifter tankarna på kaliforniska stränder med asfalterade gator i en amerikansk förort.

Musiken både svävar och lunkar fram men oavsett takt och form samlar Real Estate ihop bitar från minst två dussin blandband och pusslar ihop dem till en helhet som både väcker liv i och skapar helt nya drömmar.