Med specialskrivna verk av flera av det sena 1900-talets stora avantgardister är amerikanskan Frances-Marie Uitti en av de verkligt stora cellisterna inom den nutida konstmusiken. Med stor pondus och briljant spel under konserten i Kulturhuset visar hon att John Cage, György Kurtág, Giacinto Scelsi och Salvatore Sciarrino fortfarande är angelägna kompositörer.
Med sin speciella teknik för dubbla stråkar vidgar hon cellons klangomfång drastiskt. I Kurtágs korta Ligatura – Message to Frances-Marie Uitti formar hon en rik klang som uppträder i långsamma linjära drag. Med enkel stråke är hon mycket dynamisk och nyttjar instrumentets hela fält, dramatiskt och färgrikt men också svagt och långsamt.
Det är mycket fascinerande hur hon i exempelvis Sciarrinos Due Studi lyckas att behålla attacken även i de svaga partierna. Samma sak i John Cages Etudes Boreales som träder fram som en abstrakt målning. Scelsis två verk är i sin upprepade och utdragna, till och med något mystiska form, ganska enkla. Hur meditativa de än är tappar dock Uitti aldrig skärpan. Mästerligt.
Skärpan saknas inte heller hos den brittiske saxofonisten Evan Parker eller pianisten Sten Sandell som spelar i Jakobs kyrka. De musikaliska detaljerna i duons improvisationer får dock kämpa en del mot rummets långa efterklanger. Men rummet ger naturligtvis även djup och tyngd. Som när Sandell byter från lilla till stora orgeln och fyller upp hela kyrkan tillsammans med Parkers tenorsax.
Med cirkulär andning och en teknik där han spelar flera stämmor samtidigt är Parker fortfarande ett unikum, hans bredd och ton är fenomenal och han är i form. Inte minst när han virvlar upp klangerna ordentligt på sopransaxofonen under en kort solosekvens. I Sandell har han dessutom en medspelare som utmanar honom ordentligt.
Sex av ensemblen Pärlor för svins tio kompositioner är uruppföranden och samtliga tio är skrivna av kvinnor. Vid sidan av en tydlig nyfikenhet finns en behärskad koncentration som ibland känns lite instängd. Några kompositioner eggar dock fantasin ordenligt och andra släpper in annorlunda klanger i form av brus från gamla floppydiskar och tonföljder från amerikansk folkmusik. De gör dessutom en inspirerad version av Lina Nybergs Federico Garcia där Nyberg själv gästar på sång.
Att Sound of Stockholm får hit internationella namn som Frances-Marie Uitti och Evan Parker visar både att den unga festivalen har stora ambitioner och att de inte målar in sig i några musikaliska hörn. Välgörande är att kammarmusiken, det elektro-akustiska, det improviserade och de experimentella inslagen under klubb SOS får gå hand i hand.
