En cityklädd kvinna bär omkring på en stor handväska av fint märke och ett hjärta. Hjärtat, som egentligen borde dunka inne i hennes kropp, växer utanför henne till en stor, lekfull bild av livet. Först en liten klump som hon håller i sin hand, sedan en rödlysande lampa som guidar henne ut på äventyr. Till sist är hjärtat en röd grotta som man kan gömma sig i eller använda för parkour, en hinderbana för akrobatiska språng.

En vit clown, Fefe Deijfens cirkusdirektör Bellefield, frågar kvinnan, med det allegoriska namnet Saga, om hon lever för att vara på säkra sidan eller vågar möta risker: att cykla utan hjälm till exempel. Eller dansa på lina, som hon gör så magnifikt i sista scenen eftersom detta i själva verket är artisten Molly Saudek som gjort cirkuskonsten med alla dess risker till sitt liv. Saudek ersätter tillfälligt Anna Lagerkvist, som vid premiären av Inside out föll illa i ett akrobatnummer och nu är sjukskriven.

För Tilde Björfors, som skapat konceptet till Cirkörs nya uppsättning, är själva risktagandet i konsten dess bultande hjärta. Därför hyllas den klassiska cirkuskonsten i detta nya verk, det andra i Cirkörs trilogi om kroppen och dess vitala organ (första delen var 99% Unknown, 2004). Rollfiguren Saga och en man som råkar gå förbi, Tom (Jay Gilligan), dras ut ur sina rutinmässiga stadsliv, in i cirkusens magiska hjärta. Här bevittnar de hur kroppar kan frigöras till att slå höga volter och dansa parvis i trapetser, hur den vitruvianske mannen instängd i en järnring kan göra ringen till ett vertikalt dansgolv för en tyngdlös, fri koreografi – och de ser att man likt en ballerina kan balansera med träskor på champagneflaskor.

Siri Hamari gör denna balansakt på flaskor, uppställda på ett bord, som en del av sin poetiska figur. Hon spelar Julia P, en oändligt gammal kvinna med långt, silvergrått hår, som för tankarna till Becketts överlevare. Och hon dör också ett par gånger men återinträder i cirkusens odödlighet. Julia P är en trickster som alltid dyker upp där ingen väntar det. Hon sitter ibland i en bur med en uppstoppad duva, ibland flyger hon på en gunghäst eller steppar med sina tåspetsskor. Hennes gestalt, så full av teatrala paradoxer, tar plats i mitt inre. Precis som den vithårige, vitklädde cirkusdirektören, som också visar sig vara en fysiskt gränssprängande akrobat.

Föreställningen pendlar mellan visuellt magnifika scener, till exempel Sigyn Stenqvists nätverk inifrån hjärtats förmak där artisterna kommer ut genom kroppsstrumpor från taket, och klassiska konster, som Jay Gilligans jonglörakt med bollar och käglor, som helt laddas av hans acceleration och skickliga koordination. Allt ackompanjeras av det smågalna livebandet Irya’s Playground med den barocka Irya Gmeyner i plymer och paljetter. Men det finns något i själva formen för Inside out som driver den mot traditionell cirkusuppvisning och bort från nycirkusens teatrala poesi. Artisterna visar sina ”besökare” hur konsten kan besegra deras rädsla för att leva. Däri skapas en rytm och attityd som bygger på virtuosa nummer, stolta leenden och applåder, men som fjärmar sig från hjärtats ömsinta bultande.

Inside out gästar Dansens hus i Stockholm 9 december–27 januari.