Mattias Enn tar väl vara på den svenska revyhistorien i föreställningen Ett sekel av revyer.
Foto: Carl Thorborg
Sångaren Mattias Enn ger sig ut på en riksomfattande höstturné med en föreställning om svensk revyhistoria från den överdådige Ernst Rolf till Knäppupp och Svenska Ord. Vid premiären på Riksteatern i Hallunda ackompanjerades han av pianisten Samuel Skönberg som under turnén alternerar med Carina E Nilsson.
Det är fullsatt i salongen. Mattias Enn presenterar sig som En herre i frack; så heter inledningsstycket av Hasse Ekman och Johnny Bode. Och det är verkligen en herre i frack som står där på scenen. Det svarta håret glänser i kapp med lackskorna. Mattias Enn tonar fram som den elegante estradören från förr, men med glimten i ögat. Han är mer historiker än nostalgiker.
Ett särskilt gott öga har han till Karl Gerhard vars knivskarpa satirer står fram som ovärderliga tidsdokument med Den ökända hästen från Troja som praktexempel. Redan Grekland hade sina Wandervögel. Karl Gerhard fick tidigt upp ögonen för den mustaschprydde tysken och våndades över det neutrala Sveriges dubiösa hållning under andra världskriget.
Det är inte bara kupletterna i sig som är hett historiestoff. Mattias Enn har grävt fram berättelser och anekdoter kring upphovsmän och artister – som när Karl Gerhard beordrades att stryka den trojanska hästen från repertoaren. Både UD och statsminister Per-Albin Hansson lade näsan i blöt. Karl Gerhard fick det tyskvänliga Sverige emot sig, bojkottades av revyscenen och gav sig ut i folkparkerna. Men i slutändan vann han kriget, konstaterar Mattias Enn.
Han är årets Zarah Leander-stipendiat och låter exakt som hon när han sjunger ur hennes repertoar, exempelvis Gerhards I skuggan av en stövel. Mängder av textförfattare, kompositörer och artister passerar revy under föreställningen. Fracken byts mot kavaj och pullover när kavalkaden närmar sig nyare tider med Povel Ramel och Hasse & Tage.
Mattias Enn är en intelligent och lyhörd uttolkare av vår svenska revyskatt. Gestaltningen är kongenial: kroppsspråk, diktion, tajming, val av pianister och inte minst en slagfärdig humor samt en värme som ”tar publiken med storm”, som det hette förr i tiden.








