Mikael Åkerfeldt antyder inte ens det minsta lilla growl när han och kamraterna i Opeth gör den första av två spelningar på Södra teatern. Istället gör de en fin version av Hansson De Wolfe Uniteds gamla ”Var kommer barnen in?”.

Att det är ungefär så lite dödsmetall som det kan bli är typiskt för en grupp som aldrig varit helt trogen den progressiva metal-scen de främst förknippats med. I linje med detta har de också gjort om ”Demon of the fall” – Mikael Åkerfeldt kallar den för ”en av dödslåtarna” – till samma slags suggestivt atmosfärska progrock som utmärker alla låtar som framförs denna kväll.

Det är alltså ett lite annorlunda Opeth vi får möta. Konserterna i Göteborg och Stockholm är utannonserade som ”unplugged” men det är tack och lov inte riktigt sant. Det gamla MTV-begreppet har ju inte bara inneburit en mer eller mindre akustisk sättning utan, framför allt, att musiken blivit tråkigare. Förutom några akustiska gitarrer är Opeth alltså lika elektriska som vanligt. Skillnaden är att man denna gång lyft fram den lugna sida som alltid funnits där.

Det är ett drag helt i linje med det senaste albumet, ”Heritage”, där den världsberömda gruppen inte bara fokuserat på den progrockiga sidan utan även den specifikt svenska proggen. På konserten märks det särskilt i den inledande ”Heritage”, där Joakim Svalberg åkallar pianisten Jan Johansson, och i den avslutande ”Marrow of the earth”, där Bo Hanssons ”Sagan om ringen”-musik utgjort en grogrund för Mikael Åkerfeldts och Fredrik Åkessons utomordentligt vackra gitarrslingor.

Med Mikael Åkerfeldts sedvanligt torrt humoristiska mellansnack, snyggt ljud och ljus och en låtlista utan några svackor blir det en fantastisk konsert. För min del får Opeth gärna svänga in på det här lugna spåret för gott.