–Vi kanske kan lägga upp alla svärden, funderar Charlotte Engelkes.
–Ja, jag kan stå i brynja och svärd! Den här är lite Arn, säger Lindy Larsson och tar på sig en brynja med huva.
–Vad stort björnhuvudet är! utbrister Charlotte Engelkes.
–Kan inte du vara valkyria? undrar Lindy Larsson och ställer sig framför spegeln och poserar.
–Du menar bara för att visa att det är Wagner? Men ska jag vara med? Det här är ju en föreställning gjord för Lindy Larsson.
Performanceartisten och regissören Charlotte Engelkes och skådespelaren, sångaren och dansaren Lindy Larsson har just börjat repetera Siegfried – The very Wagner hero hour och försöker komma på passande scener att visa för SvD:s fotograf. De får till ett närmast oändligt antal när de gräver i en hög på golvet, som mest påminner om en maskeradlåda.
”Den här föreställningen kommer att bli legendarisk”, skrev SvD:s Bo Löfvendahl 2006 om Miss very Wagner, Charlotte Engelkes performance om kvinnorna i Richard Wagners opera Nibelungens ring. Legendarisk är väl för tidigt att säga, men hennes lek med operan och kvinnobilderna har visats med framgång även utanför landets gränser.
Charlotte Engelkes visste redan när hon satte samman det första solot att hon ville göra samma sak för männen. Hon föll för den sargade Siegfried, uppvuxen i skogen utan föräldrar, i tredje delen i Wagners svit från 1876.
–Jag började tänka: ”Jag kan ju göra min egen ring!” Man får lite storhetsvansinne när man jobbar med Wagner.
Vi har satt oss på en träbänk längs med väggen i studion på Dansens hus. Duon fortsätter att i samma rappa takt berätta om föreställningen, får det att låta som om den tar form här och nu.
Charlotte Engelkes sköt upp planen med Siegfried för att hon inte hittade en man som kunde göra solot. Hon letade efter någon som både kunde sjunga, spela och dansa och vara sig själv. Det närmaste hon kom var en joddlande tysk skådespelare.
–Honom skulle du ha tagit! utbrister Lindy Larsson och går i gång med lite amatörjoddling.
Lindy Larsson blev glad för erbjudandet, fast han inte hade någon relation till Wagner. Men han var nervös för att göra ett solo.
–Jag gillar att vara flera.
Att Siegfried saknar rädslor fick honom att våga.
–Det var spännande att tänka att man inte äger förmågan att känna rädsla. Siegfried har ju en längtan efter att känna rädsla, att bli en hel människa.
–Han prövar sina olika roller: Hur är det att vara hjälte? Hur är det att vara pojke? Att bli man? Att ha känslor? Han är splittrad som en tonåring.
Rädsla har de fokuserat på. Manlighet rör de sig också omkring, liksom att hitta vem man är.
–Det handlar om hur man växer upp i en ganska knasig familj men ändå måste hitta sitt svärd och sin styrka, möta sina drakar och demoner och gå ut och vara en riktig, medkännande människa, säger Charlotte Engelkes.
–Precis. Att växa upp är ett hjältedåd! fyller Lindy Larsson i.
Ett annat tema är superhjältar. Lindy Larsson är själv besatt av superhjältar och tar vid behov fram sina superhjältekrafter.
Charlotte Engelkes släpper inte Wagner i och med Siegfried. Hon sätter upp sin egen version av hela Nibelungens ring, i fyra delar, på Singapore Arts festival 2012.
Dansens hus, urpremiär 18 mars.
