Sommarteater dansar ofta på en lina spänd mellan drama och underhållning, mellan lekfull redovisning och uppsluppen komik. Undantagen är få – det är ingen slump att det är Shakespeares lyckliga komedier som spelas mest vid sidan av commediatolkningar av Molièrepjäser eller svenska pilsnerpjäser som populära Söderkåkar av Gideon Wahlberg.
Så vad kan man kräva av en utomhusuppsättning som ska tampas med bullret från omgivningen? På Fjäderholmarna tävlar texten med måsar, färjor och vågskvalp. Den faluröda scenen ligger tätt på havet men publiken ser det inte, bara hör.
Fjäderholmsteatern har flyttat En midsommarnattsdröm från en skog till en kaj. Hantverkartruppen består av fiskargubbar, älvorna – två stycken av besparingsskäl – bebor lådor och silltunnor. Att skådespelaren Anki Larsson, som gör Puck, kommer från tv-serien Saltön förstärker intrycket av en mytologisk västkust, ett packat Marstrand som löper amok.
En midsommarnattsdröm spelad så här liknar mest av allt ett folklustspel där det gäller att göra intrigen begriplig för en teaterovan publik. Här spelar kvartetten ungdomar, som förkroppsligar ung nattlig lust, också hantverkarna som ska sätta upp en hyllningspjäs till hertigen som ska gifta sig på midsommardagen. Mycket ombyten blir det, särskilt på slutet vilket tråkigt nog drar ner på tempo och speltemperatur.
Dubbelregissörerna Habenicht och Petersson satsar på en enkel, direkt uppsättning med rakt publiktilltal. Ensemblen har olika nivå vad gäller scenerfarenhet, resultatet är en vänlig, osofistikerad tolkning utan stora pretentioner. Regin ger visst utrymme för lätt absurda inslag. Puck spelas av Anki Larsson som liten fyrkantig, äkta svensk tant. Inte så att greppet skänker stycket någon fördjupning men det får ses som en hyllning till en handlingskraftig kvinnlighet modell ä. Anki Larsson stickar, spelar trumpet och svingar sin kaffetermos med varm hand. Det är roligt på ett stillsamt sätt.
Fjäderholmstolkningen tar egentligen inte ställning till teman som tvångsgiften, sexualiteten som nyckel och lås eller till temat om människan som dag- och nattvarelse. Ensemblen leker fram sin uppsättning – ibland på gränsen till det töntiga, ibland med en entusiasm som smittar. Det är helheten, komplett med utflykten, som är behållningen. Båtturen är vidunderlig, sommarkvällen ljussätter Stockholm som ligger vacker som en teaterkuliss, med lager på lager av år och nätter.
