Stoff 2012 är en enorm festival under fyra dagar med 400 artister på sju scener plus Sergels torg. Det blir dock ofta glest med publik, kanhända bör man satsa mer på kvalitet nästa år.

Tjeckiska LIFEshow är en 70 minuter, för, lång redovisning av hur man kan använda mobiltelefoner och handkameror för att skapa ett symboliskt, absurt drama om att återförena en kärnfamilj. Den första tredjedelen av iscensättningen består av en bortvänd dans, den andra av en inspelad kontaktövning på Hötorget och den sista av människor på Sergels torg som får spela pappa medan en kvinna från publiken gör mammarollen. Det hela är fumligt, rart men innehållsmässigt mycket tunt.

Polska Suka of framför sin Red dragon där en man ömsar sitt röda skinn, det är en kontemplativ akt där mannen/draken först krälar in sedan blir fäst vid varat med en mängd rep – när han sedan långsamt krånglar sig ur dem hänger ”huden” kvar som ett blodrött bit kött. Det blir en suggestiv ögonblicksakt.

Allra bäst på Hörsalen denna premiärkväll var österrikiska Kunstplages (Konstplågan) kärlekshistoria Romeo & Chulio. Två björnar, en brandgul och en grön, uppvaktar en viss Julia som ser ner på dem från sin balkong. Ljuv passion uppstår mellan männen, förlåt björnarna. Paret har en ”jag älskar dig mest”-duell. Gifter sig via telefonkyrkan och svettas så att lösmustascherna lossnar. Allt med ett slags ironisk barnteaterestetik, naivitet och lek med vedertagna bögroller. Björn kallas ju kraftiga, gärna håriga homosexuella män. Romeo & Chulio är verkligen ett kramvänligt nallepar.