Almsjuka, buxbomsdöd – och nu drabbas bokträden av en algsjukdom som ger sig på rötterna. Också växtriket upplever en rad epidemier. Bakom dessa plötsliga vågor av växtdöd ligger samma orsaker som gör att människor drabbas av fågelinfluensa – resor, ökad globalisering och internationell försäljning.
Motorsågarna vrålar från Malmös gröna lunga Pildammsparken, skapad 1914 till Baltiska utställningen. Samtliga 5000 bokträd ska bort, också alla som ännu inte har blivit sjuka. Smittan ska begränsas och träd, skuggor och gläntor försvinner. Möjligen kan nya kinesiska bokar planteras men parken kommer ändå att bli ökenlik.
Henrietta Hultén på Radioteatern Malmö har bett en författartrio att i varsin kortpjäs kommentera det faktum att naturen är sjuk. Fredrik Ekelund låter Vilhelm Ekelund och dikten Då voro bokarna ljusa rappas fram, medan två biologer som försöker rädda vad som räddas kan ironiskt nog blir angripna av en arg man som hatar experter av alla slag.
Göran Greider har skrivit en liten pedagogisk och lyrisk godnattsaga om en flicka som saknar sin döda mor och träden där hon lekt. Eva Ström har författat Träden som faller där hon talar almqvistska och låter Emy Storm, 87, vara bokträd som susar vackert av artikulerad tradition – en naturpoetisk Songesvariant och hyllning till trädet som rumslig funktion.
Melanie Mederlind, Dennis Sandin och Stefan Johansson har regisserat dessa korta sorgesånger över en park som nu förlorar en stor del av sin själ och sin mening. En storstadsskog av möjligheter och hemligheter, höstfärger och vila som nu under många år på nytt ska uppfinna sina hemligheter, genvägar och klorofyllgröna kärleksgrottor.
