Dansmuseet trollar med knäna. Ställt inför minskade statliga bidrag och en tvångsflytt som skjutits upp till 2013, svarar museet kaxigt med en dansfestival. Här kan publiken under lunchen förflytta sig mellan världar; ta en sväng upp mot himlen och stiga ner i en underjordisk, mytopoetisk sjö.

Virpi Pahkinen, något av museets huskoreograf, har varit i Indonesien och arbetat. Därifrån har hon bjudit in den fantastiske javanesiske dansaren Mugiyono Kasido, en vesslesnabb och vig man som i sin lätta kropp förenar traditionell skolning med mim och andra tekniker. I solot Kabar Kabur påminner han om en skicklig javanesisk dockspelare som snabbt växlar mellan olika rollfigurer.

Solot är ett poetiskt och skarpt kroppstrolleri, där lemmar leker tittut i hans vita t-tröja. Mugiyono Kasido är humoristisk, poetisk och drastisk, men bakom alla förvandlingar från fjäril via soldat till krympling anar man också en samhällskritisk udd. Ett spännande möte.

Mugiyono Kasido återkommer i Virpi Pahkinens nya trio Digambara. Det rituella draget är starkt närvarande i uppåtsträvande rörelser, liksom känslan av att dansen i sin rumslighet fångar krafter vi inte kan ta på. Dansarna skuggar vararandra, likt motsatser som måste förenas för att komma vidare. Kropparna formar bågar, händernas klor blir till skålar. Pahkinen själv har en förbluffande förmåga att vara både stark och undanglidande. Mötet mellan den långe, unge Oskar Landström och den äldre, tunnlemmade Mugiyono Kasido är en sällsam syn. Så olika och ändå sammanlänkade i en dans som överskrider gränser. Det är vackert och hoppingivande.

Ytterligare en upplevelse väntar i källarplanet, installationen Swanlake revisited. Rummet har förvandlats till en animerad sjö där Åsa och Carl Unander-Scharin låter publiken djupdyka i svanmyten via rörelse och röst. Orlando Gibbons madrigal The silver swan (1612), om den stumma svanen som i dödsögonblicket tar sin första och sista ton, gestaltas bland annat i en röstharpa. Genom att dra i strängar kan publiken höra inspelade körackord.

I entrén finns också Robocygne, robotsvanen som dansar till Rothbarts tema ur Tjajkovskijs Svansjön. Med skälvande fjädervingar och smäcker hals av små motorer är det en av de mest rörande svandrottningar man kan se, en ballerina som förenar liv och död.