Det är ledsamt på många sätt. För tolv år, två exmakar, två barn och ett oräkneligt antal sammanbrott sedan var Britney Spears popvärldens centrum. Idag är det enda som finns kvar av den forna superstjärnan en minimal kläduppsättning. Den snart 30-åriga sångerskan har blivit ett spöke av sitt forna jag. Det är sorgligt att se.

För nog hade det varit roligt om Britney Spears gjort en storstilad comeback. Popvärlden har ju aldrig varit så snabb, eller girig, som när det gällt att slänga ut gamla idoler med soporna. Britneys senaste skiva, Femme fatale, som släpptes i somras innehåller dessutom några av hennes bästa singlar. I teorin hade hon kunnat sopa mattan med sina belackare. Det är synd att hon inte förmår göra det.

För att bära upp en arenashow med extra allt krävs det en omänsklig styrka, ett fokus som skiljer superstjärnan från oss övriga. Men Britney Spears har aldrig känts mer mänsklig än nu. Hon är inte längre en Madonna, en Beyoncé eller en Lady Gaga – hon är som vilken tvåbarnsmamma från Louisiana som helst. Det enda felet med det är att ingen i hennes närhet brytt sig om att stoppa henne från att ge sig ut på turné. Britney Spears ska inte stå på en scen i sin dagsform. Det är grymt.

Den forna sexigheten är ersatt av tungfotade danssteg som Britney framför med minsta möjliga ansträngning. Hon verkar inte heller vilja göra detta. När detta forna fullblodsproffs plötsligt befinner sig utan musik vet hon inte vad hon ska ta sig till. Hon finner sig inte i situationen. Det är egentligen inte konstigt. Britney Spears har sönderprogrammerats till att inte ta några egna beslut. Hon har blivit till en kvinnlig Michael Jackson. Någon som inte längre existerar på sina egna villkor.

Att Britney Spears sjunger playback hela konserten – med undantag från Don’t let me be the last to know som hon framför upphissad på en gunga – är egentligen inte ett stort problem. För Britneys framgång har aldrig byggt på att hon skulle vara någon extraordinär sångerska. Hon har snarare alltid haft en medioker sångröst.

Det har istället varit hennes roll som den disciplinerade popprinsessan med godkännande av självaste Madonna som har varit hennes trumfkort. Men när Britney Spears nu ännu en gång genomför sina trötta danssteg blir det uppenbart att hon aldrig har varit så mycket den vilsna barnstjärnan som nu. Det hela är närmast oetiskt.

Recension: Britney Spears senaste skiva: Femme fatale