Lagom till att Eldkvarns senaste skiva (den cirka tjugofjärde) sålt guld, och samtidigt som precis vartenda band i stan – från Hellström till Winnerbäck, från Moneybrother till Perssons Pack – låter som just Eldkvarn, firar originalet 40 år med en lös turné som avslutas på Cirkus.

Curtis Mayfield sjunger i högtalarna när Plura och Carla Jonsson, tillsammans med ett band på fem personer men även sex stycken filmare, kommer ut på scenen och tar över med Jag står upp än. De har rutin utan att verka trötta och även om jag vet på ett ungefär vilka låtar som kommer att spelas är låtlistan långt ifrån densamma som redan finns upplagd på internet. Och överraskningarna är långt ifrån över.

Det börjar försiktigt, med att Adrian Modiggård (som är andra generationens Eldkvarn-medlem) sjunger Ett fall av kärlek. Sen öppnar dammluckorna och gästerna forsar in. Jari Haapalainen, som producerat bandets senaste skivor, lägger en hård, nonchalant och uppkäftig gitarr på Låt det rulla.

”Nu är det bara ni, jag och Sveriges bästa band.” säger Anders ”Moneybrother” Wendin när han kommer in på scenen för att ersätta Haapalainen och sjunga Fulla för kärlekens skull. En ridå dras upp och visar stora, vita tygsjok fläckade med rött ljus. Wendin northern soul-dansar uppspelt och får stående ovationer. Pernilla Andersson framför Huvudet högt med komp av tre akustiska gitarrer. Plura behöver bara nämna att de ringt in en Linköpingsson för att Winnerbäck-jublet ska bryta ut i publiken och mobilskärmarna lyser upp lokalen när Lars själv kommer in på scenen.

Plura drar upp byxorna, spelar lite tankspridd tamburin och gör en rolig Lasse Berghagen-imitation. Carla uppfinner långa, proffsiga solon på sin mintgröna gitarr. Sen dyker Mauro Scocco upp och spelar lite akustisk gitarr. Bara så där liksom.

Gästerna gör det ännu tydligare att så mycket svensk musik låter så mycket Eldkvarn just nu, och det är dessutom en lättnad att slippa 80-talsproduktionen som vissa av de äldre låtarna lider av (ingen nämnd, ingen glömd).

Sen släntrar Håkan Hellström in på scenen. Dregen är där för att spelar gitarr på Somliga går med trasiga skor. När Maria Andersson från Sahara Hotnights tittar förbi och gör en fin version på Pojkar pojkar pojkar är det helt tydligt att mycket få andra band skulle kunna ställa till med liknande branschfest.