173 år har gått sedan C J L Almqvist skrev romanen om Tintomara och den verkar mer samtida än någonsin. Inte nog med att den handlar om hur en statschef dödas, handlingen kretsar kring problemet att inte kunna definiera sig i en entydig könsroll. Tintomara är på en gång yngling och flicka och därför dömd att gå under.

Unga Tur har med Oskuld & arsenik gjort en scenisk bearbetning av Drottningens juvelsmycke. Bakom projektet står eleven Erik Holmström från Teaterhögskolan, Malmö. Han är uppenbarligen mycket inspirerad av Moment:teater och tysk scenkonst.

Visserligen följer pjäsversionen romanen förtjänstfullt noga men uppsättningen är något annat: en anarkistisk show med mycket rockmusik, ironi och en tydlig vilja att redovisa hur teater ständigt arbetar med överenskommelser och ögonblickliga fiktioner.

Scenbilden är densamma som för festivalens Parsifal: en tom scen med mängder av rekvisita. Kolmården, dit handlingen flyttas, är den upp-och-nervända skog som förut omgett Graalborgen. Kostymerna är vildsinta blandningar av neonfärgad maskerad–vilket förstås är kongenialt.

Tintomaragestalten är en svensk Rosalind. Almqvist var uppenbarligen inspirerad av Shakespeares Som ni vill ha det. Ardenskogen motsvaras av den vilda naturen runt Stavsjö. Tintomara är dock inte en kvinna utklädd till man, hon/han är androgyn och fyller allas önskedrömmar om en ursprunglig, hel och autentisk människa, enligt grekisk mytologi.

Tintomara spelas här av Göran Nilsson, 50+. En lagom tjock, lätt gråsprängd man utan spår av androgynitet. På ett plan är valet av aktör roligt och fiffigt, eftersom publiken bestämmer sig för att köpa denna utbytbarhet. På ett annat omöjliggör det fördjupning. Uppsättningen blir aldrig farlig, drabbar aldrig med sin tragik.

Det är lätt att tycka om Oskuld & arsenik och dess knäppa infall: en underbar parodi på 1700-talsbalett, verkligt bra rockmusik, Nils Poletti som säljer krusbärsläsk precis när som helst – inspirerad av Almqvistcitatet ”blott Sverige svenska krusbär har”–eller när Göran Engman som tillfällig gäst agerar Gustav III på dödsbädden och sjunger My way med Elvisdarr.

Så blir Oskuld & arsenik en utsaga om hur konsensus inte kan tillåta människor som inte följer allmänna mönster. Textmässigt är detta historien om vad som händer med dem som faller utanför normaliteten. Uppsättningsmässigt är det hela ett försök att visa hur teatermaskineriet tickar men också att berätta att vem som helst kan bli slumpmässig spegel för kärlek eller ha–och syndabock.

Oskuld & arsenik spelas tom 26/8.