Babben är närsläktad med en stor del av svenska folket. Hon är vanlighetsapostel, som en slagfärdig och aningen fräck kusin eller en moster som man oreserverat gillar. Hon väjer inte för celluliter, misslyckanden eller pinsamma insikter. Babben bjussar på sig själv med varm, slagfärdig självironi.
Hennes gotländska fäster vid en landsbygd vi alla står nära. Hon är en dubbelnatur, till en del lantlig, uppkäftig bondmora som mockar koskit och bakar bullar med samma ömma hand. Hon är en klarsynt rot till en gemensam naivitet.
Babben har fyllt 50+, skilt sig, begravt sin mor och far, sålt föräldrahemmet på Gotland. Fast allt är inte mörker, hon har träffat ny man som visserligen bara lyssnar på P1 men ändå. Den nya showen handlar om fem år, ett lustrum som det heter på latin – fast Babben betonar den svenska betydelsen, hennes rum av lust som hon först tröttnat på, sedan möblerat om. Den nya inredningen rymmer en tanig tandläkartyp och en flytt från Sundbyberg till Lidingö – en tydlig social uppgradering.
Allt tog fart via en burköppningsmanick – som för övrigt är till salu under pausen. Babben insåg att det egentligen bara var det där med att öppna tröga burkar som höll ihop äktenskapet. Så gick det som det gick. Under drygt två timmar går Babben igenom sockermissbruket, tonårsdöttrar, vikten av källsortering, sin obehagliga anpassningsförmåga och sin misstro mot ingenjörer. Hon är otroligt skicklig på att skapa en god, intim stämning – också musikaliskt. Hon sjunger egna texter om Solna och om döden via kända, rappa låtar.
Babben är så skicklig att man förtränger att hon ju faktiskt är en så gott som fiktiv karaktär, en scenisk förhöjning av Barbro Karin Viola Larsson. Det är lätt att glömma att här står en utbildad skådespelerska som sliter för att vara allmängiltig. En insikt som gör hennes framträdanden än mer beundransvärda.
Den nya showen är klok, igenkännbar och lagom fräck. Babben älsklig, vanlig – fast mer rapp, så där som vi alla vill vara. Hon är sin generation, alla vi nu föräldralösa 50-talister som desperat försöker hitta meningen innan det är för sent. Hon är så bra på det, en sådan famn. En sådan rolig tröst att timmarna med Babben rusar förbi som ett snälltåg lycka.
