Rymden är spännande stoff för barnteater. Pantomimteaterns nya föreställning Tellus (för barn från sex år) börjar också suggestivt med en lysande blå liten planet under en tindrande stjärnhimmel mitt i ett svart universum.

Jimmy Meurling, som står för manus och regi, har velat göra ett visuellt och audiellt fantasifullt rymdäventyr om hur mänskligheten handskas med jorden och varandra. Det finns en röd tråd om två familjer som strider om utrymmet, skövlar och miljöförstör. Själva berättelsen blir lite vag, men Tellus har en säregen, fascinerande egen ton och flera effektiva enskildheter. Här finns intressanta manicker, fantasieggande mackapärer, en fiffigt byggd rymdraket och ett par koreografiskt påhittiga scener, som mimskådespelarna Bo W Lindströms och Ulrika Mannerfelts intensiva rörelsekamp och svävande rymdpromenader. Föreställningen bygger på kroppsspråk och får sin atmosfär också av Magnus Larssons knastrigt sprakande rymdljud och sfärernas musik.

Miljöförstöring är också temat för Teater De Vills nya barnföreställning Ella räddar världen för samma åldersgrupp (sex–tio år), men det är nog den enda likheten mellan dessa två uppsättningar.

Där Pantomimteatern arbetar ordlöst och öppnar för många tolkningar så är Ella räddar världen en ganska pratig och över­pedagogisk historia om miljöhot, sopsortering och vuxenstress.

Tanken är god; man vill berätta en modern saga om hur skogen skövlas av snöda vinstintressen och om flickan Ella som får ett uppdrag av månstrålen att leta efter naturens räddare just innan maskinerna tar över.

Fast goda intentioner och tappert kämpande skådespelare kan dessvärre inte skyla över att detta är en tämligen fyrkantig föreställning som trots inpass av publikmedverkan inte lämnar mycket utrymme åt vare sig fantasi eller egna tankar.