Betyg: 4 av 6

Det börjar med att en tio minuter lång film med sekvenser från Kevin Costners snart trettioåriga Hollywood-historia visas. Varje gång ett klipp från Bodyguard dyker upp hörs extatiska tjut. Därefter fylls hallen av musik värdig en hel Star Wars-orkester och Costner går som på eriksgata genom publiken. Han vinkar som en presidentkandidat, skakar händer och har kramar till alla kvinnor som slänger sig kring hans hals.

Han är en köttbit som dansar med en hel flock med varghonor. Också jag måste sträcka ut min hand och röra vid honom när han stannar precis framför. Den vita skjortan är sköljmedelsmjuk och välstruken. Kevin Costner strålar lyckligt. Det hela är en fullkomligt surrealistisk upplevelse. Som att vara statist i en film regisserad av Costner själv.

Att gå på en konsert med Kevin Costner & Modern West handlar inte i första hand om att få höra gruppens debutskiva Untold truths; ett grovbent och mustigt album med traditionell amerikansk rock och texter om män och kvinnor. Costner vet att de flesta är här för att han en gång i tiden gick omkring i tajts i Robin Hood – Prince of Thieves. Han struntar dock i det. Det enda som den 55-årige Costner bryr sig om är att få rocka. Han lever i ett symbiosförhållande med sin publik. Alla ger och alla får.

Det som på pappret kan verka träigare än hela Sveriges skogsindustri blir istället till Lisebergs nya nöjesattraktion. Det sex man starka Modern West backar troget men anonymt upp Costner. Enda undantaget är den hängivna fiolspelaren Bobby Yang. Medan Costner spelar rockstjärna är Yang född till att vara det. Han är en biroll redo att gå vidare till en huvudroll.

Kvällen avslutas med en cover på Mr Tambourine man: förvisso en alltför köttig sådan men publiken har kul och Modern West har kul. Roligast av alla har dock Kevin Costner.