Något mystiskt och egendomligt flyger omkring i trakterna av Vasastan. Över hustaken anas en flygande tunna, eller om det möjligen är en hemsk spion som är i farten. Ryktet har spritt sig om den besynnerliga lufttrafiken och en riklig belöning utlovas till den som lägger vantarna på det surrande föremålet. Den som läst Astrid Lindgren vet dock att det är en vacker (nåja!), genomklok och lagom tjock man i sina bästa år: Karlsson på taket!
Nu är goda råd dyra. Lillebror måste stanna hemma från utlandsresan för att passa Karlsson. Lillebror själv ska passas av Fröken Bock, som också ska passa upp på den ständigt klagande farbror Julius. Staffan Götestam har i decennier bearbetat och iscensatt Astrid Lindgrens mest populära böcker. Nu har turen kommit till Karlsson på taket smyger igen, som ges på Oscars. Det är en mycket professionell korsning av musikal och fars med fart och fläkt och snygg, smart scenografi, där Karlsson flyger en rutt utanför Lillebrors rum och förbi köksfönstret för att norpa en plätt i förbifarten eller tar en sväng över parketten. Ibland tar han med Lillebror till sitt lilla trivsamma hus uppe på taket, där de kan sitta och filosofera under stjärnhimlen. Men mest, förstås, är det roligt, livat och lajbans.
Kanske är Markoolio världens bästa Karlsson! Han var perfekt i rollen redan 2003 på Göta Lejon och han är minst lika på pricken karlssonsk när han nu smyger (nåja!) igen. Han brakar loss, plirar skälmskt och spökskrämmer tjuvar i ständigt nya, påhittiga anfall av översvallande leklust, tjurar trumpet när han inte får precis vad han vill på momangen eller darrar dramatiskt på underläppen när han vill bli ompysslad. Och är Karlsson ut i propellerspetsen också i sång- och dansnumren tillsammans med Benjamin Wahlgren Ingrossos scensäkre och vänfaste Lillebror.
Tillsammans har de fullt sjå med att irritera Hans Wahlgrens kokett välondulerade, barska Fröken Bock och Anders Öjebos Farbror Julius som tror sig ha skådat John Blund samt filura tjuvarna som siktat in sig på spionbelöningen. Fast Karlsson låter sig inte infångas i första taget; det välbekanta surret från en behändigt motoriserad farbror hörs ännu i bistra vinterkvällen.
