Kanadensiske trumslagaren Franklin Kiermyer spelar i en tradition som kan spåras till den andligt sökande saxofonisten John Coltrane och dennes ambition att uppnå transcendentala tillstånd genom musik. Bengt Berger, som trummat ihop en tillfällig grupp runt Kiermyer för måndagens konsert, kallar det för ”andlig frijazz”, vilket ganska tydligt sammanfattar vad det handlar om.

Med två trummisar, Kiermyer och Berger, två basister, Dan Berglund och Ole Morten ­Vågan, två saxofonister, Jonas Kullhammar och Fredrik Nordström – kompletterade med slagverkaren Per Tjernberg, pianisten Bobo Stenson, trombonisten Mats Äleklint och trumpetaren Magnus Broo – blir det en explosiv kväll.

För att vara utövande buddhist (han ansluter sig till den tibetanska grenen) har Kiermyer en nästan chockerande aggressiv attack; han inleder den nästan en timme långa sviten Sun ship mobility suite med maximal intensitet i det komplexa rytmiska flödet och håller det intakt inte bara genom hela sviten utan även under kvällens övriga låtar, ända fram till slutet. Det är imponerande men samtidigt något uttröttande.

Konserten, som även inkluderar kompositioner av Per Tjernberg, Magnus Broo och Don Cherry, är oavbrutet underhållande. Man vet inte riktigt vad som komma skall, något som även gäller musikerna, vilket ger musiken en intensiv nerv. Några kosmiska höjder nås dock aldrig, till det krävs större dynamik, mer innerlighet och ett djupare samförstånd mellan musikerna.