Jarmila (Nadioa Hussein-Johansen) och Markus (Ola Rapace) i Kontrakt med Gud på Stockholms stadsteater.
Foto: Petra Hellberg
Markus och Rebecka ska skiljas och deras vardag är grådaskig, fylld av gräl och anklagelser. Just när det är som värst, blir deras dotter Sanna, 17, påkörd av en bil efter att ha tagit amfetamin som hon fått av sin pojkvän, invandrargrabben Davor. Markus svär, inför en Gud han knappt tror på, att offra allt bara Sandra överlever. Det gör hon. Markus ser sig tvingad att ta konsekvenserna av sin ed. Han har köpslagit med Gud – nu ska han betala...
Mattias Andersson, som framgångsrikt driver Backa teater, har skrivit en tragedi, fylld av en rad komiska sprickor, om hur människor ständigt schackrar med gudar och övertygelser. Den 90 minuter långa ungdoms- och vuxenpjäsen är en moralitet om en samtid och särskilt om jakten på lycka och framgång. Drömmen om det ideala livet fördystrar allas verkliga, rätt hyggliga, möjligheter. Alla vill bli någon annan än den man är.
Scenografen Ulla Kassius har byggt en trappa, halvvägs till himlen, med olika nivåer av ålder och erfarenhet. Ungdomarna knarkar och älskar längst ner och högst upp lever Jamila, som Markus inlett en kärleksaffär med.
Nu vill han göra slut – för att uppfylla sina löften till denna Gud han inte vet något om. Hon förstår ingenting. Hennes familj har flytt från en värld där allting kan förbjudas via religion, där förtryck kan försvaras med hjälp av Gud. Nu kommer också Markus som en nyfrälst fundamentalist och talar om plikt, straff och löften.
Kontrakt med Gud är en intrikat och subtilt ironisk pjäs som på en gång handlar om att gestalta sig själv inför en fond av okänd framtid, om tro som köpehandling och en existentiell grund av rädsla inför evigheten.
Här skildras livet banalt som en söndagsbilaga, en alienation lika stor som ett förortscentrum och behov av att underställa sig höga makter.
Andersson skriver om hur vi alla, på olika sätt, förhåller oss till gudar och längtar mysteriet. Han gör det via ett ordknappt språk – som var texten en släkting till Ordet av Kaj Munk eller en absurd och rolig Fossepjäs.
Ola Rapace är behärskad som Markus, som haft en stor framgång med en tv-såpa. Han längtar efter ett vagt annat, ljuger om sin relation till Jamila – och tror att det sätter igång skeendet. Det är som om den kyla han äger behöver något enormt för att överflyglas.
Maria Heiskanen är fullständigt genial som hustrun Rebecka. Hon jobbar som undersköterska för att försörja familjen. Heiskanen slänger giftiga repliker omkring sig som en kobra. Rebecka kan tampas med beroenden av alla slag, missbrukardotter som hon är.
Ramtin Parvaneh gestaltar rastlöshet kombinerad med en envis ånger som helt behärskar Davor. Anna Åström övertygar som Sandra – som på slutet möjligen förkroppsligar ett mirakel. Är det Markus Gud som ligger bakom eller sjukhuspersonalen? Kontrakt med Gud handlar om just det: hur vi väljer att avläsa och förstå livet men framförallt innehåller den en insikt om att alla handlingar, och all tro, har sina absoluta konsekvenser.





Slåss mot flocken


