Betyg: 4 av 6

På Globen är det endast Roger Waters, 63, som varit med i Pink Floyd när gruppens storsäljande album Dark side of the moon framförs i sin helhet. Det är en svag koppling, särskilt som Pink Floyd under sin turbulenta storhetstid (som tog slut i och med att Waters tog kommandot över gruppen) var ett kollektiv där alla bidrog med viktiga pusselbitar.

Men även om man skulle önskat sig ett återförenat Pink Floyd är det svårt att motstå den version av Dark side of the moon som framförs. Ord för ord, not för not återskapas de klassiska sjuttiotalslåtarna i surroundljud, kompletterat med laser, pyroteknik och mycket välgjorda bild- och filmprojektioner. Det lågmält intensiva originalalbumet är överlägset, men Waters och hans tio kumpaner får ändå musiken att glänsa och vibrera på ett sätt som man inte riktigt vågat hoppas på. Breath, Time och Money görs alla full rättvisa, men det är en mäktig och förtätad Us and them som utgör konsertens höjdpunkt.

Innan och efter genomgången av Dark side of the moon fick man sig till livs andra gamla Floyd-låtar och två från Waters solokarriär, Perfect sense parts 1 & 2 och Leaving Beirut. Dessa två, och några trista The Wall-låtar, drog ner helhetsintrycket av den mycket påkostade showen (inklusive viktlöst svävande astronaut och rosa gris med klotter). Syd Barrett-hyllningen Shine on you crazy diamond grep tag och Another brick in the wall gavs nytt liv medan den enda riktigt gamla låten, Set the controls for the heart of the sun, saknade originalets psykedeliska kvaliteter.