En knapp timme före konserten kommer regnet. Men som genom ett under drar molnen österut, solen bryter igenom och upptakten blir självklar: Här är den sköna sommar, där Rönnerdahl ställs inför en trefaldig gubbsur bitterhet som hävs i mötet med den unga levnadsglada Karin.

Vals på Sunnanö ställer på ett smärtsamt sätt ungdom mot åldrande när den rosenkindade flickan dansar ut med sin fänrik, och Rönnerdahl blek och skön vid sin fiol inser att livsloppet innebär begränsningar.

O, eviga ungdom, mitt hjärta är ditt – hos Evert Taube samsas lättsamhet och djup, idyll och epigram. Med genomlyst impressionism tecknar han hastiga naturintryck och påminner om historiens vingslag, som i Valparaiso där ormarna skallrar och ekot av conquistadorerna ännu tonar.

För varje år blir Sven-Bertil Taube en alltmer inkännande uttolkare av sin fars vispoesi. Med subtil gestik och suverän tajming fångar han de tvära kasten mellan humor och allvar. Hans respekt för materialet är påtaglig. Men distansen finns här, han blir aldrig devot.

Kvällens första gäst är Sarah Dawn Finer som ger en insiktsfull presentation av Flickan i Havanna. Den handlar ju om sexköp med brutalt köpslående kring betalningsmedlet: – Ringen kostar femton pund! – Stanna du en liten stund...

Här är dialogen insprängd i berättelsen, annars är ju många av Taubes sånger renodlade dialoger, alltid spirituella, som Rosa på bal, Huldas Karin eller den mindre kända Sång till Ellinor. Den senare går över i dans mellan Sarah Dawn Finer och Salem Al Fakir, kvällens andra gäst. Den utvecklas till synkoperad rytm och mynnar ut i musik i tiden, i jazzrock.

Enligt Georg Svensson, Taubes kontaktman på Bonniers, skall Taube i ett förhastat ögonblick ha avfärdat sina svenska alster som ”skärgårdsskiten”. Själv tilltalas jag kanske mer av kosmopoliten Taube, men Sommarnatt, alias Kom i min famn, är en strålande vacker skärgårdsvals med naturstämning och utsökt poesi: Tonerna ila, måsarna vila.

14 juli 1961 höll Evert Taube den första konserten på Gröna Lund. I slutet av 60-talet började Sven-Bertil Taube uppträda tillsammans med sin pappa.