Harriet Löwenhjelm dog 1918, 31 år gammal på Romanäs sanatorium. Hon såg sig främst som bildkonstnär men det är som poet hon har överlevt. Tuberkulosen kom att sätta definitiv punkt för hennes på en gång medvetet barnsliga och magnifika uppror mot goda seder, traditioner och manligt övertag inom konstutövandet.
Agneta Elers-Jarleman skrev för drygt tio år sedan monologen Harriet L som fick sin urpremiär på Jönköpings länsteater. Texten kryper under skinnet på titelpersonen, fångar en själ och en tid, hennes revolt och vägran till anpassning. Den timslånga pjäsen varvar texten med musik av Gunnar Edander som tonsatt dikterna, sångerna fungerar kongenialt som kommentarer och känslofull undertext.
Jannike Grut kom att snubbla över texten – och blev inte kvitt dess ton, dödsaningar och goda humör. Nu spelar hon Harriet på det lilla konstgalleriet Ateljé Ciresia, en del av gamla Leksaksmuseet. Genom en tygspringa föds åskådaren en och en till den värld som är Harriet, bländas av ljus och så småningom av det vilt personliga tilltalet. Med på scenen är också gitarristen Nanna Walderhaug som då och då också ikläder sig olika roller, särskilt en viss Elsa som stod Harriet nära.
Agneta Elers-Jarleman, som också regisserat, har skrivit en text som är lika ljuv som uppstudsig. Hon pekar på det sätt på vilket Harriet fäster sig vid kvinnor men också slåss för sina rättigheter via klubben Amazonförbundet. Det förbjudna lockar ständigt. Harriet lyckas förvandla ångesten inför sjukdomen och döden till livskraftig poesi. Hon ser på tuberkulosen som ett hederligt jobb och använder tiden då hon vilar utomhus till att göra bilder och sagor av molnen.
Jannike Grut gör Harriet till en Nina Hagen, en punkig, elektrisk gestalt som betvingar rummet och tiden. Uppsättningen slår volter och kastar sig obesvärat mellan viljan att slå sönder konventionen och förmågan att förstora små, intima känslor och aningar. Hon sjunger bra också.
Harriet vill göra allt som är förbjudet – och hon gör det som är mest tabubelagt av allt: hon talar om sin död, skriver den och genomgår den, med pennan på papperet. Den sevärda pjäsen om hennes liv, person och gärning är buren av en härlig energi och kraft.
Manus, regi: Agneta Elers-Jarleman. Musik: Gunnar Edander. Scenografi: Anna Nyberg. Kostym: Anna Ardelius. Medv: Jannike Grut.
