Turteaterns ambition är att under året utforska nya vägar inom barnteatern och deras nya produktion Aniara är ett spännande projekt (från 10 år). Harry Martinsons versepos om rymdskeppet Aniara, som slungas ur sin kurs och döms till en färd utan mål, blev allkonstverk och modern opera 1959.

Teatern i Kärrtorp har inte fått tillstånd att använda citat ur Martinsons ”revy om människan i tid och rum”, men har inspirerats starkt av den. Tur-Aniara är ett suggestivt möte mellan bild, ljus, musik, rörelse och text skapat av Carina Ehrenholm, Erik Holmström, Nils Poletti, Stefan Johansson, Erika Magnusson, Markus Granqvist och Tove Edfeldt, av vilka några också medverkar i scenrymden.

Publiken sitter hopkrupen på en svart kvadrat mitt i ett svart rum. Som på en farkost i rymden. Runtom exploderar stjärnor, ljusstrålar korsar rökskyarna, glödlysande punkter blir flammande eldklot. Musiken dunkar tungt pulserande som från jordens innandömen eller svirrar av planetsystemets sfäriska klanger, man hör kometer svischa förbi och jorden falla sönder.

Aniaras färd är en existentiell resa, sprungen ur skräcken för atombomben. Här påminns man om Hiroshima, inte bara genom bilder utan också via poem av den japanske poeten Sankichi Toge, som befann sig några kilometer bort när bomben föll.

Framför allt är denna Aniara en egensinnig tolkning av mötet med Martinsons text. Associativa rester kan spåras till originalet; som spegelsalen, rymdkadetterna, när man dansar yurg och då den maskinmässigt gestikulerande högkomikern försöker höja stämningen.

Vi färdas genom kosmos. Rymden fylls av fragment av människans minnen, medvetande, drömmar och historia. Men det finns också plats för en del komiska infall i galaxerna. Turteaterns Aniara är en häftig scenisk upplevelse om människans plats i universum och vårt ansvar för Jorden.