Beskedet om att den finske dirigenten Paavo Berglund, chefsdirigent för Filharmonikerna 1987–1991, avlidit i onsdags medförde att Sakari Oramo ägnade konserten dennes minne.

Programmet, med Brahms violinkonsert och Stravinskijs Eldfågeln, skall framföras under orkesterns stundande Europaturné, där Oramo dirigerar i Wiens Musikverein för första gången. En ödets nyck ville att det var just med Berglund som Filharmonikerna senast spelade där.

Georgiskan Lisa Batiashvili, som imponerade 2009 i Konserthuset i Sibelius violinkonsert, hade nu tagit sig an Brahms, vilket gav en känsla av nyhetens behag. Men Brahms är inte ny för henne, hon har framträtt som en av solisterna i dubbelkonserten.

Batiashvilis samarbete med Oramo går tillbaka till inledningen av hennes karriär. Och samspelet mellan solist och orkester flöt bra. Iförd snövit klänning extraherade hon musikens nektar genom att segdra vällustigt på tonerna, och fick violinklangen att kännas rik och doftande.

Ett särskilt vackert samspel mellan solist och orkester kom i tranquillopartiet efter solokadensen (inte Joachims standardkadens). Soloviolinens figurationer i adagiot gjordes med smak, varpå finalen stormade fram elastiskt och eggande.

Den nästan fulltaliga torsdagspubliken var hänförd, och till skillnad från framträdandet 2009 gav Batiashvili ett extra stycke, vacker violinmusik med orkester av landsmannen Sulkhan Tsintsadze.

Standardnummer verkar vara det enda som är gångbart på kontinenten och till skillnad från Batiashvili, som propagerar för sitt hemlands musik, gör orkestern tydligen ingen reklam för svenska eller ens nordiska verk under turnén.

Efter det virtuosa solospelet i Brahms var det orkesterns tur att efter paus bjuda på virtuosspel i Eldfågeln. Men trots ett ofta förfinat spel dröjde det ett bra tag innan Oramo riktigt lyckades med att få fram mystiken och sagoatmosfären i denna balettmusik. Först en bit in i verket gnistrade det till, och avslutningen gjordes effektfullt.