Barnrättskonventionen fyller 20 år och barns rätt till konst och kultur uppmärksammas på skilda håll. Inom teaterns värld handlar det ofta om att barn ska få möta vuxenproducerad scenkonst av god kvalitet eller att barn själva ska få utforska sin kreativitet genom drama i skola eller kulturskola. Mer sällsynt är att barn och vuxna samarbetar inom konstnärligt professionella ramar. Men just det gör Riksteatern tillsammans med Borgskolan i Botkyrka. Resultatet av projektet är själva processen som pågått i ett par år, men också pjäsen Det blir kaos i världen som nu spelas i Hallunda.
Föreställningen är ett tydligt uttryck för och en del av processen. Publiken slår sig ner i sköna soffor utspridda i ett stort, spännande, personligt och hemtrevligt rum. Väggarna är täckta av bilder, foton, teckningar och uppklistrade lappar. I mitten en rund, röd spelplatta, men de tio skådespelarna – fem professionella vuxna och fem barn – spelar i hela rummet, dyker upp bakom soffor, klättrar upp på stegar.
Det är ett av regissören Gustav Deinoff kontrollerat kaos, som väcker barnpublikens nyfikenhet och igenkännande intresse. Det är deras bild av världen.
Dramatikern Malin Axelssons text bygger på barnens tankar och idéer. Erfarenheterna är också fysiska; fragment från dramalekar och improvisationsövningar bryter ut i korta scener.
Det finns rester från en arbetsprocess där starka, kolliderande viljor bryts, konflikter flammar upp och tråkigheten kan breda ut sig. Liksom av den koncentrerade lyckan när samhörighet uppstår, när skratten fyller rummet och euforin när allt plötsligt stämmer.
Det finns några viktiga teman. Leken, förstås. Lek på lekens egna villkor, att leka livet Och teaterlekens liksom rollekens turtagande; att växla roller mellan att leka barn och spela vuxen. För var går egentligen gränsen mellan barn och vuxna – inuti och utanpå?
I kaoset urskiljs vuxenmakt och barns maktlöshet – men också barnets eget tanketerritorium, självklart för barnen men stundtals stängt för vuxenvärlden.
Här finns bilder som etsat sig fast: ett litet barn faller från ett fönster, blod och tänder på asfalten. Men där finns också dans och musik, killar och tjejer. Michael Jacksons Thriller till lysande ficklampor i svartmörkret. Lena Philipssons Det gör ont – för det gör det – som studsig disco.
Det blir kaos i världen är som en generös famn och ett inbjudande fönster på vid gavel mot en process där barn och vuxna leker och skapar tillsammans, också i föreställningens förbiilande ögonblick.
