Mat, sex och död är huvudingredienserna i Pamela Jaskoviaks ”Colettes kokbok”. Förlagan för denna parafras, är den franska författarens Colettes ”Chéri” från 1920, just nu aktuell på Dramaten. Den självbiografiska romanen skildrar en 49-årig kvinnas kärleksrelation med den 16-årige styvsonen, men rymmer också sensuella utläggningar om matlagning. Av detta har Jaskoviak gjort en pjäs om ensamma människors hungrande efter njutning och närhet i dag.

I Fredrik Evers uppsättning på Nya studion strömmar romanens ord ömsom ut ur högtalarna, ömsom ur Carina M Johanssons mun. Hennes Marianne är komplex och drabbande, värdig i all sin bitterhet. Hon är en dumpad 49-åring utan arbete och barn men ekonomiskt oberoende; en nutida Madame Bovary som söker sin tillflykt i skönlitteratur och sex. Dricka vin, röka gräs och onanera är hennes intressen, säger hon.

Men i den kontaktannons som projiceras på väggen skapas en mer säljbar identitet. Snart träffar hon läkaren och änklingen Lennart. Sven Åke Gustavsson gör denne präktige livsnjutare, först skildrad som genom Mariannes dömande ögon. Småningom får han framträda mer i egen rätt och rollen djupnar något.

Mellan Lennart och Marianne slår det aldrig gnistor, så däremot i mötet med hans son Olle. Kristoffer Berglund skildrar tonåringens frustration med enastående precision; han växlar obemärkt mellan trulig uppnosighet, förtvivlan och passion.

Jenny Nordmarks scen är naken, med ett bord på. Golvet bildar ett sluttande plan med en bassäng i ena änden. Den signalerar välbeställt lättingsliv, men vattnet får även en mångsidig symbolisk funktion. Poolen är också det som först lockar Olle till huset: han rengör den i en relation som från början bygger på ekonomiska transaktioner.

När Mariannes inviter nobbas söker hon desperat köpa hans unga kropp för pengar. Det obehagliga är det gapskratt som detta orsakar i salongen. Hade reaktionen blivit densamma om huvudpersonen varit en medelålders man som erbjudit en tonårsflicka pengar för att ha sex med honom? Mariannes ekonomiska och åldersmässiga övertag räcker tydligen inte för att maktrelationen ska bli tydlig; hon anses ofarlig.

Medan Marianne och Lennart praktiserar klumpigt umpa-umpa på bordet, går det erotiska mötet med Olle i en annan tonart. Den immiga spegeln i taket sänks ned och blir en bädd, där paret dansar med de vita lakanen likt vingar. Det är oerhört vackert och sensuellt.

”Colettes kokbok” tar sig i bitterljuv ton an frågan om vari det goda livet består, men vart huvudpersonens estetisering av tillvaron leder är oklart.” Föreställningen bjuder igenkänning och humor, om än med några väl lättköpta poänger. Evers regi förmår, med hjälp av Nordmarks scenografiska lösningar och den välintegrerad musiken, lyfta fram det, i alla bemärkelser, förförande skådespeleriet.