Ungern är ett land som just nu domineras av extrema högerkrafter vilket drabbar svaga, redan utsatta grupper. Vad gäller romer har situationen blivit närmast ohållbar.

Teater De Vill har därför startat projektet ”SOS – Romer” där också den ungerska gruppen Teater Kolibri ingår. Den svenska delen av projektet vill försöka undersöka om det förakt och rasism som drabbar ungerska romer också existerar på svensk mark men mer dolt, mer som tysta men absoluta fördomar. Hur är det egentligen att leva som ung svensk rom?

Judit Benedek har skrivit pjäsen Djésa som skildrar hur en trio mellanstadiebarn kommer till en lekplats. Alla ska sälja något till en okänd man på nätet. Benedek målar skickligt upp deras tafatta, könsbundna kontaktförsök. Herman gör cykelkonster, Klara tjafsar om allt hon gör på sin dator medan Djésa håller sig tyst efter att ha blivit kallad blattetjej.

Barnen väntar på sin Godot och tvingas till konfrontation. Det visar sig att Klara stulit kläder som hon nu vill sälja, Djésa vill bli av med sin romska klänning för hon orkar inte iklä sig underläget det innebär att vara rom, och Herman drar upp en pistol. Han är aggressiv, möjligen har han blivit slagen.

Berättelsen om Djésa är en fin, 50 minuter kort, lättsam tragedi om en rad helt olika barndomssituationer där det romska arvet bara är en av flera. Att växa upp innebär ju för alla att ta ställning till föräldrarna och deras liv och bakgrund.

Robert Jelinek blandar skeendet med dansinslag där barnen blir en grupp och får kontakt oavsett tillhörighet. Hedda Gullander spelar Djésa som berättar att alla förväntar sig att hon ska stjäla. Ingen vill anställa en rom.

Texten har inga svar och ingen sentimentalitet. Slutet är öppet, till sist är bara Djésa kvar och hon provar sin vackra, röda klänning en gång till.

Berättelsen om Djésa har många förtjänster och den har också – vid sidan av sin probleminriktning – också en fin energi och en lättsam humor som tydligt smittar av sig på skolpubliken.