Det brukar ju sägas att historien upprepar sig själv och i musikalernas värld går denna process så snabbt att något mellanläge aldrig hinner infinna sig; där bär (nästan) alla vägar istället direkt tillbaka till Grease. Disney-föreställningen High School Musical, som tagit USA:s alla tweens – barn som ännu inte nått tonåren – med storm, är inget undantag. Huvudpersonerna Gabriella och Troy träffas på nyårsafton när de båda är på semester med sina familjer. De dras ofrivilligt upp på karaokescenen och hinner mötas i en enda ljuv sång innan de skiljs åt strax efter tolvslaget. Inför vårterminen blir dock Gabriellas mamma förflyttad i jobbet till Albuquerque i New Mexiko och Gabriella hamnar – tro det eller ej! - på samma skola som Troy. Men problemet är inte bara att plugghästen Gabriella och sportkillen Troy tillhör olika gäng, inte kan de väl ge upp både mattetävlingar och basketmästerskap för att tillsammans söka in till skolans musikal? Kan de följa sina hjärtan och välja en annan väg än deras kompisar och föräldrar vill att de ska ta?

High School Musical, som efter att ha spelats i Malmö under hösten nu flyttat upp till Stockholm, är en föreställning som med all sin övertydlighet riktar sig till dem som ännu inte lagt sig till med kritiskt tänkande; de som inte förstår namedroppandet av Karl Marx men som kan uppfatta det kristallklara snäll-och-dum-perspektivet och sedan skratta halvt ihjäl sig åt Fredrik Simonsen Hebrands krypande daggmask.

Historien kan te sig tunn för alla som passerat elvaårsstrecket men ensemblen – som tack och lov är så unga i verkligheten att de slipper ta på sig propellerkeps, jätteshorts och en överdriven mimik – är föreställningens vinnande kort. Gabriella och Troys karaktärer må vara hopplöst grunda men Caroline Johansson Kuhmunen och David Lindgren lyckas bra i allt det sockersöta. Bäst av allt är dock dansnumren – både med basketbollar och i slow motion - som är lika avancerade som imponerande.

Att handlingen i denna Disney-saga slutar dansande lyckligt är ingen överraskning. Tänk bara om resten av världens motsättningar hade kunnat lösas lika smidigt som i High School Musical: Alla ångrar att de varit jättedumma och dansar sedan tillsammans med rosafluffiga sockervaddsleenden.