Ibland hittar man den största energin strax under det som redan är etablerat. På Teater Giljotin huserar, exempelvis, Unga Giljotin som nu vågar sig på att spela en helt nyskriven pjäs av Kristian Hallberg. Han är ung dramatiker som tycker om att bryta vaneseenden och all slentrianmässig dramaturgi.
”Where I end and you begin” heter stycket som vänder på tidsbegreppet. Hallberg målar upp en värld där allting sker baklänges. Våra liv börjar med att vi söker upp våra föräldrar, flyttar hem till dem, krymper, blir barn och placeras tillbaka inuti mammornas sköten och till sist förintas genom ett samlag där segerspermien far tillbaka till sitt ursprung.
Allt, allt är redan bestämt på förhand. Ingen kan komma undan. Konsekvenserna kommer först, besluten efteråt. Det leder till absurda situationer och stryker under den enorma frihet vi människor egentligen har – om vi vill och vågar.
På ett annat plan synliggör Kristian Hallberg med vilka klyschor och slentrianmässiga dramaturgiska strukturer vi går igenom livet.
Texten innehåller också spår av tragedier, ett trauma kring ett barn samt orsakerna till en allvarlig olycka. Regissören Paul Garbers lägger till några sekvenser där paren på scenen också bildar homosexuella konstellationer.
Alla fem aktörer, med spelledaren, imponerar med sin förmåga att hitta en fin balansgång mellan allvar och komedi, mellan panik och sorg.
Iscensättningen är ett blandkonstverk med lyriska avsnitt och dans. Slutet är först komiskt, en skildring av det första mötet mellan två individer som här skildras som ett avsked, och sedan replik efter replik som rollerna säger baklänges, som hemlig meddelanden på obegripliga tungomål. Så där som vi alla känner då och då när språket inte räcker till.
”Where I end and you begin” är en lekfull relationspjäs om känslan av att livet är bakvänt och framtiden bakom oss.
