Skellefteå har världspremiär på Peter Quilters Kändisfeber. På teaterscenen, alltså. Men hans text skrevs från början för film och spelades in för tv. Det märks i Gunilla Orvelius uppsättning, där scenbytena sker med hjälp av ljusförändringar och där film är ett viktigt inslag. För övrigt utspelar sig allting på samma plats, i familjen Bolins allrum, inklusive kökshörna.
Speltiden är strax över två timmar, inklusive paus, men pjäsen rymmer material för en tv-serie. Här är inte plats för fördjupning av teman och roller, men handlingsförloppet ger ändå en bild av vår tid som inte är helt och hållet förutsägbar.
Göran Hansson spelar Allan, en avdankad programledare i tv, som nu huggit klorna i sin son Jimmy, som gör karriär inom film och invigningar av gallerior. Gustav Berg i rollen gör tonårsvresigt motstånd, inte minst då familjen invaderas av en såpadokumentärfilmare. Som motdrag bjuder han in sin bostadslöse vän Röken, som höjer husets sensuella temperatur.
Glamour finns redan latent: Helen (Margareta Niss) har lämnat en sångkarriär för att bre smörgåsar åt sonen och beundra maken. David Books charmigt oförställde Röken behandlar henne som den stjärna hon kunnat vara. Då slår det gnistor.
Mitt i alltihopa smyger Mikael Lindgrens Georg med sin kamera. Han ser, hör och vet allt och är lika tagen av Helen som Röken. Frustrerad driver han en elak intrig med hjälp av välkänd mediadramaturgi.
Quilters pjäs är i grunden ett inlägg mot utnyttjande av barnstjärnor – med Jackie Coogan som avskräckande exempel – och mot en offentlighet där talanglösa bufflar slår sig fram. Georgs repliker liknar ofta skriftliga argument. Pjäsen lever inte på sin dialog och Sven Hugo Persson har översatt hyfsat men ofta ord för ord. Emotional blir till exempel emotionell när känslosam hade passat bättre.
Uppsättningen är dock snygg och välgjord: Helena Weegars strama scenrum är elegant och välstädat; nyskriven (Cay Nyqvist) och välkänd musik binder samman och kommenterar och vi får med egna ögon se en del av det inspelade materialet. Kändisfeber blir en lätt komedi med tänkvärda inslag, oftast spelad som fars. Lördagsmys.
