Så har Hantverkarna haft premiär också på Göteborgs Stadsteater. Tre svenska teatrar spelar därmed Line Knutzons succéfars just nu. Kanske är det visionen om fyllda salonger eller den lovvärda ambitionen att spela fler kvinnliga dramatiker som bidrar till det gemensamma valet men samstämmigheten är lite trist.
Knutzons komedi ligger rätt i tiden och har hög igenkänningsfaktor, oavsett om man själv bygger om eller tar del av renoveringsvurmen medialt, via livsstilsprogram. Den ger plats för kritik och eftertanke om orealistiska husdrömmar som skenat iväg mot ekonomisk och äktenskaplig katastrof.
I Sara Cronbergs regi finns inte plats för sådant. Redan i början markeras sitcom-influensen när titeln projiceras på Helle Damgaards blå husfasad. Bokstäverna faller på sned till tonerna av Bengt Bergers specialkomponerade musik och mimat violinspel. Fasaden brakar med en vindpust och vi får titta in i den byggarbetsplats som är Alice och Manfreds hem.
Mardrömstillvaron görs till ren fars, uppskruvad till högsta volym och tempo redan från början. Skådespelarna ger järnet i våghalsiga fysiska inslag och en del hejdlös situationskomik. Men rollfigurerna drunknar i buskisen. Hantverkarna blir sorglustiga pajasar och kulturkrocken mellan dem och husägarna försvinner.
Det är egentligen bara Carina Boberg i rollen som kulturbracka, med umgänge i den ekonomiska livsstilseliten, som gör en distinkt typ. Margareta, ena halvan i det husinvesterande par som Alice och Manfred mäter sig med, görs också till en minnesvärd komisk figur. Tove Wiréen lyckas para situationskomiken med ett ledset inre.
Både Fredrik Evers och Victoria Olmarker vet att utnyttja kropp och mimik för komiska ändamål, men när Evers i rollen som Manfred ramlar handlöst ut från ytterdörren för femtioelfte gången är det inte roligt längre. Det samma gäller Olmarkers dråpliga fredagsmysdans i rollen som Alice. Det är kul första gången.
Trots den distinkta vändningen när Manfred råkar döda en av byggarna, framstår handlingen som en lång upprepning. Behållningen är vissa inslag av situationskomik.







