”Help! Help me!” En rullstol i megaformat är på flykt över Plattan. Gubben som sitter i den gastar för full hals. En förbipasserande ung man med keps kan inte låta blir att ingripa och föra ekipaget i säkerhet.

Tala om att ta plats i gaturummet. Mitt i Stockholms hjärta har fyra ovanligt långväxta pensionärer i kofta dumpit ner och ”stör” storstadsrytmen med sina infall och sitt långsamma tempo.

Gruppen Fadunito är ett av de inslag med katalanska gatuartister som präglar årets kulturfestival och som kan ses till och med lördag på Sergels torg. Festivalchef Claes Karlsson vill visa oss en del av Barcelonas rika flora av artister som har gatan som scen. I grunden handlar det inte bara om att underhålla oss som råkar passera förbi, utan också om vem som äger det offentliga rummet och hur vi beter oss i det.

Det blir tydligt i kvartetten Fadunitos improviserade föreställning +75, om ett gäng pensionärer på utflykt från hemmet. De rör sig stolpigt på styltor som är kamouflerade under långa byxben, grälar och hojtar åt både varandra och publiken, som ofta får rycka in.

Och det fungerar. Plötsligt tar sig folk tid att hjälpa till, svara på frågor och även bli utsatta för omöjliga uppdrag, som när Raul i rullstolen propsar på att säkerhetsvakterna utanför Kulturhuset ska skjutsa honom uppför en trappa.

Sverige är bra på handikappanpassning, men hur är det mänskliga klimatet? Clownen och skådespelaren Leandre har gjort gatan till sitt hem. Hans skavda möbler är utspridda på en scen framför trappan mot Plattan, en naturlig arena där publiken blir medaktörer i hans show. Det är förvånansvärt hur lätt Leandre får såväl barn som vuxna att agera med i hans upptåg. Klassiska spegelnummer och marionettlekar varvas med aktioner ute i folkvimlet, som när en fotograferande åskådare får objektivet vänt mot sig själv.

Leandre tänjer ganska fräckt på gränserna för vårt personliga revir, men visar också hur långt man kan komma i förståelse av den andre genom kroppsspråk och gester. Det finns något hoppfullt i att vi faktiskt vågar släppa lite på kontrollen mitt i vardagsrusningen.