Soppteater, uppfunnen av Helge Skoog, är som bekant en timslång lunch som också mättar hjärnan.

Europasoppan heter en ny iscensättning, en politisk revy på aktuella teman – eurokrisen, grekiska affärer och bollandet med gigantiska lånesummor. På scenen står en kvartett mycket erfarna och skickliga aktörer: Odile Nunes med sin starka utstrålning, den gängliga, trivsamma ironi som är Christer Fant, Elisabet Carlsson med sympatiskt lågmäld innerlighet och så Tomas Bolme som fäster uppsättningen vid en lätt igenkännbar revytradition som från Fria Proteatern. Så är det också Carsten Palmaer som skrivit stora delar av texten, samman med regissören Johan Huldt.

Europasoppan är dock inte någon ”plakatteater”. Nej, istället blir lunchtimmen ett slags absurdistisk skräckshow där man jonglerar med enorma siffror, skulder gås igenom och obehagliga frågor ställs. Under den glada ytan försöker sig Palmaer/Huldt på att faktiskt skildra och förstå det internationella bollandet med pengar. Är det möjligen så att Kina håller på att köpa upp, inte bara Saab, utan hela Europa?

Medan publiken sörplar potatissoppa fixerar ensemblen blicken vid alla dessa gråklädda ekonomer som regisserar pjäsen om euron och framtiden. En del av texterna – som grodscenen – är möjligen väl uddlösa men andra sitter som en smäck. Ensemblen spelar också – Nunes bas, Carlsson dragspel, Fant gitarr, då och då blir det ytterst livat.

Man vacklar därifrån, matt av skuldbördor och det svarta hål av pengabrist som verkar värka mitt i EU-projektet. Tur att någon orkar försöka förstå denna ekonomiska soppa. På Klara soppteater får man betala innan man äter. Det verkar vara ett alldeles utmärkt recept på sunda affärer.