Vi står i en halvcirkel. Sex personer som sneglar förläget på varandra. Rummet är grått, ett ickerum med en illröd brandsläckare som ensam färgaccent. Aluminiumrör slingrar sig in och ut i väggarna och det luktar svagt av mögel från ett handfat.
Gabriel Widing, en av projektets initiativtagare, granskar oss tyst medan vi försöker föreställa oss vad som förväntas av oss.
–Ni kommer att bli jättebra avatarer.
Föreställningen på Turteatern i Kärrtorp heter Avatarvaro, och från och med nu är vi alla avatarer som styrs av Ebba Petréns röst i de hörlurar vi fått sätta på oss. Med rösten förbyts vår förlägenhet i varm självklarhet. Vi behöver inte längre ta ansvar för våra handlingar. Vi är lika initiativlösa som karaktärerna i ett tv-spel.
I ett angränsande rum agerar vi ut olika scener vid omsorgsfullt ordnade möbelgrupper. Vi stirrar varandra hårt i ögonen, levererar allvarligt våra repliker med till synes betydelsebärande pauser mellan dem.
–Det är något jag måste berätta.
–Vad?
– Jag är en avatar.
–Tycker du om det?
–Väldigt mycket.
I ett samhälle där valfrihet rankas som det högsta goda (näst efter arbete) är det en sorts själslig semester att för en timme stänga av den fria viljan. Vi är varken åskådare eller aktörer, vi är fjärrstyrda kroppar.
Röstinstruktionerna skapar en enkel koreografi och vi rör oss genom scenerna, interagerar med scenografin och varandra. Vi tecknar geometriska figurer och får plötsligt syn på de omedvetna beslut vi fattar även när vi får stränga instruktioner.
Är det verkligen så här det är att vara en tv-spels-avatar? Nej, det är inte på något sätt alls att vara en sådan. Det är snarare så här det är att jobba på Migrationsverket eller Försäkringskassan.
Man följer sina instruktioner, sitt omutliga reglemente. Säger det att man ska höja ena armen så lyder man. Säger det att man ska utvisa en senildement eller utförsäkra en kroniskt sjuk så är det bara att verkställa.
Det finns något lockande och något omänskligt i att acceptera att människor med befogenheter och helikopterperspektiv redan har fattat alla beslut åt oss.
Interaktionskonstnärerna på Unga Tur och Interacting Arts har hittat ett kittlande sätt att utforska den underkastelsen.
