Teater Peros scenkonst bygger på ett uttrycksfullt fysiskt spel och musikalitet, så också i den nya allåldersuppsättningen Lyckans galoscher (från 4 år). Grunden är en fri och fantasifull användning av Lennart Hellsings texter, dock inte med de vanligaste sångerna, ramsorna eller figurerna.

Värdinna för denna behändiga Hellsing-kabaré är moster Ester, en skönsjungande Baura L Magnúsdóttir på bas och höga klackar. Sällsynt god assistans har hon av sin mimorkester: musikanten Ulf Eriksson och rörelsemästaren Magnus Lundblad, en duo som också kan traktera högst påtagligt ljudande instrument.

Jan Gouiedos scenografi, som verkar inspirerad av Hellsing-illustratören Poul Ströyers teckningar, spelar med genom silhuettfigurer, teckningar och skuggor. Peter Engkvist har regisserat en raffinerad och rytmisk revy av sånger, dikter, kvicka associationer, lyriska infall, underfundiga berättelser, trollerimagi, lekfullt artisteri, livsvisdom och knasigheter. Allt fyller sin plats och är väl avvägt, ingenting känns överflödigt. Mycket talar till sin publik på olika nivåer, beroende på ålder och öppenhet för ordens skiftande innebörder och Hellsings språklekar.

Var och en får nog sina favoriter; kanske Magnus Lundblads enastående mimiska pianokonsert till Ulf Erikssons spel, den coolt jazziga stämningen i moster Esters sånger, gråtkonserten till världens sorgligaste text ackompanjerad av publikfniss eller den finurliga berättelsen om hur man köper en polkagrisklubba men får hela godiskiosken på köpet. På återseende, vinkar den samspelta trion efter applådtacket – tack, gärna!