Anna Norberg som en Marilyn-look a like Sugar.
Trots playback och avskalad scenografi är Sundsvallsversionen av I hetaste laget en riktig fullträff. Den är också den bästa uppsättningen hittills i Robert Dröses och Anna Norbergs satsning på att skapa en musikalscen i Sundsvall.
Manuset är så bra att det nog är svårt att förstöra det, särskilt med namn som Pontus Ströbaek och Claes Grebenö i ledande roller. Berättelsen om de båda musikerna som på flykt undan maffian tar jobb i en damorkester har fortsatt att roa sedan filmen med samma titel hade premiär 1959. Den ene musikern förälskar sig i vokalisten, den andre blir offer för en miljonärs vilda lustar och det är läge för förväxlingar. Musikalversionen har spelats i Sverige upprepade gånger.
Pontus Ströbaek spelar basisten Jerry som klär ut sig till Daphne med varm, avväpnande charm och direkt publikkontakt. Vid hans sida står Andrés Esteches mer jordnära saxofonist Joe, utklädd till Josephine.
Sundsvalls egen revykung Claes Grebenö spelar damorkesterns manager samt miljonären Osgood Fielding på jakt efter sin åttonde fru. Grebenö som miljonär är outhärdlig i sin dreglande självgodhet och ger uttrycket gubbslem ett nytt ansikte.
Anna Norberg som Sugar gör en Marilyn Monroe-kopia i djupa urringningar och blond peruk. Hon är inte lika kurvig som förebilden men sjunger bra. Norbergs tidigare något kantiga utspel och skarpa röst har tonats ner och slipats av, kanske i ett försök att efterlikna Marilyn Monroe i filmen. Det är till hennes fördel.
Mest glädjande med denna uppsättning är alla som sjunger och dansar i ensemblen. De visar att det finns tillräckligt många musikalartister i Sverige för att det ska räcka till fullödiga musikaluppsättningar inte bara i Stockholm, Göteborg och Malmö utan även i Norrland. Ensemblens sång- och dansnummer sitter som en smäck.
Damorkestern är perfekt med sin överspelade kvinnlighet. De tajmar de instrumentala playbackinsatserna lika exakt som de plutar med munnarna och vippar med lösögonfransarna. De manliga gangstrarna med Magnus Engqvist i spetsen kan skrämma vem som helst.
Den slitna lokalen och den avskalat enkla scenografin med två vridbara trappor som bärande element kompenseras av de vackra kostymerna i design av Stefan Wåhlberg. Det är glitter, paljetter och mycket blingbling.
Utgångspunkt för berättelsen är situationen i 1920-talets USA med hög kriminalitet och omfattande arbetslöshet. Musikalen blundar inte för verkligheten men tar den med en klackspark och låter oss skratta en stund åt eländet. Rollfigurerna i I hetaste laget väljer att vilja leva.
