Bibelns dramatiska historia om hur den babyloniske konungen Nebukadnessar plundrade templet i Jerusalem och tillfångatog israeliterna är i Verdis tonsättning en otroligt komplicerad intrig. Men det blev hans genombrott, och Fångarnas kör är fortfarande operalitteraturens största hitlåt. I Stockholm har vi dock sällan kunnat höra den i dess sammanhang, verket har bara satts upp en gång.

Musikaliska akademins sal på Nybrokajen är en passande scen för Södertäljeoperans konsertanta version, även om en kör med mer än 60 sångare får det lite trångt på podiet. Under dirigenten Giovanni Impellizeris känsliga och entusiastiska ledning växte långsamt och försiktigt den mäktiga körsatsen fram ur Södertäljeoperans kör och Sinfonietta, S:ta Ragnhilds kyrkokör, Södertälje Kammarkör samt Operaviva, och Södertäljeoperans orkester hade en ovanligt samlad klang.

Södertäljes samling entusiaster har alltsedan starten 1981 haft en förmåga att dra till sig skickliga solister. Kvällens besättning var ovanligt lysande, toppad av Lars Cleveman, som senast inhöstade jubel som Tristan på Covent Garden mot Nina Stemmes Isolde.

Men man förstår också att utnyttja kapaciteten hos en sångerska som Angela Rotondo, som hos Södertäljeensemblen gjort flera ovanliga roller. Abigail är en av operalitteraturens tuffaste amasoner, och hennes krävande parti ligger bra till för Rotondo, som fick spela ut sitt dramatiska register och slunga tonerna som spjut mot publiken.

Sedan röstens ojämnheter slipats av har Kosma Ranuer utvecklats till en helgjuten baryton, med starkt och tydligt uttryck i kvällens kungliga titelroll. Impellizeri blev så entusiastisk att han avbröt framförandet för att omfamna Ranuer – det var helt på sin plats. Michael Schmidbergers trygga, faderliga djup och Annika Skoglunds intensitet hjälpte till att göra konserten till en komplett och engagerande operaupplevelse.

Ges 21 nov kl 15 på Nybrokajen och 22 nov kl 16 på Estrad, Södertälje.