I morgen om et år har premiär på en klassisk operascen och rubriceras som en ”Darwin electro-opera” men är lika mycket en performanceföreställning.

Operakonsten representeras visserligen starkt av mezzosopranen Kristina Wahlin, som skrider omkring i en effektfullt röd aftonklänning likt en wagnersk Brynhilde, men hon är endast en del av en föreställning där sång, deklamation, förinspelad musik, dans, scenografi, kostym, ljus, laser och projektioner bildar en organisk helhet.

Det är det danska teaterkompaniet Hotel Pro Forma, lett av Ralf Richard Strøbech och Kirsten Dehlholm, som vill vara med om att uppmärksamma att det i år är 150 år sedan den brittiska naturforskaren Charles Darwin publicerade sitt epokgörande verk Om arternas uppkomst. Till sin hjälp har de tagit den svenska electropopduon The Knife och den japanska koreografen Hiroaki Umeda. Syskonen Karin och Olof Dreijer, som utgör The Knife, har även skrivit librettot, som framförs på engelska av tre sångare: den redan nämnda Kristina Wahlin, Lærke Winther och Jonathan Johansson. De sistnämnda har ett vokalt uttryck som ligger närmare popmusiken.

Darwins liv och evolutionsteori är ett stort ämne. Det talas om en föreställning som både handlar om Darwin och ”är som Darwin”, något som avspeglas i det strukturella uppbyggandet av föreställningen. Det innebär exempelvis att den högteknologiska scenografin i halvtid delas itu och dess innanmäte av sladdar och lampor blir synligt. Som om det också blivit ett studieobjekt.

Det innebär att föreställningen ibland känns som en konstnärligt gestaltad föreläsning om Darwin och hans teoribygge.

Det finns ett lite störande glapp mellan sångtexterna, som har ett fint poetiskt tonfall, och den högstämda sceniska gestaltningen med allvarliga människor i samtida stiliserade kläder. Störst samstämmighet nås i sången om Darwins dotter Annie, rakt och enkelt framsjungen med en vacker folkfiol över electronican, och den avslutande rytmiskt myllrande Højsommer som på ett, i sammanhanget mycket passande sätt, vagt ekar av syntpopduon Soft Cell.

Man kan känna igen The Knife, även om deras elektroniska musik gjort avstickare till Pierre Schaeffers konkreta musiklaboratorium och Amazonas djungler. Kristina Wahlins skarpa mezzosopran har inga problem med att finna sig tillrätta i ljudmiljön. Rösten skär rätt igenom den tjocka och lite sotiga electrotechnon som omväxlande sveper in som indonesiska gamelanorkestrar, omväxlande pumpar på som om det gällde att fylla ett dansgolv med mikroskopiska mikrober och olikformade organismer.

Imorgen om et år är en väl sammanhållen föreställning med en uttrycksfullt plastisk koreografi och en fungerande scenografi som elegant kombinerar ljus, projektioner och laser. Den tyngs av en linjär monotoni, men ger ändå en personlig och konstnärligt genomarbetad vision av Darwin. Fast nog är det konstigt att Karin Dreijers soloprojekt Fever Ray, med en antagligen betydligt lägre budget och mycket mindre finkulturpoäng, lyckades nå en högre scenisk och musikalisk nerv på den regniga Where the action is-festivalen i somras.

Musik, libretto: The Knife. Koncept: Ralf Richard Strøbech, Kirsten Dehlholm. Koreografi: Hiroaki Umeda. Scenografi: Ralf Richard Strøbech. Kostym: Maja Ravn. Ljud: Jesper Kongshaug. Ljud: Anders Jørgensen. Medv: Lærke Winther Andersen, Jonathan Johansson, Kristina Wahlin m.fl.