Cynthia Cidres nyversion av David Jacobs klassiska såpa tar sikte på nostalginerven hos dem som var med när det begav sig. Jerrold Immels klatschiga signaturmelodi ljuder återigen (minus den omoderna funkbasen) över flygbilder av skyskrapor i motljus, galopperande boskap och Dallas Cowboys hemmaarena.

Men för en dramaserie som (utgår jag ifrån) siktar på att nå en lika stor och bred publik som då, är det ingen lysande affärsidé med en ensemble där snittåldern är sisådär 70 år. Lösning: Det infekterade bråket mellan bröderna JR (Larry Hagman) och Bobby Ewing (Patrick Duffy) får gå i arv till deras respektive söner, nu i 25–30-årsåldern.

Båda råkar ha vuxit upp till mycket stiliga unga män med matchande flickvänner. John Ross (Josh Henderson), en texansk stekare med oborstad attityd och liten hipstermustasch, vill bli oljemiljardär som pappa. Christopher (Jesse Metcalfe), en hunk i chinos, forskar på alternativa energikällor. Läge för fejd!

JR:s kvinnoförakt har inte fått följa med in i det nya årtusendet. Hans ex-fru Sue Ellen (Linda Gray) är numera en självsäker affärskvinna, och den första karaktären som introduceras är Elena (Jordana Brewster). Hon är dotter till familjen Ewings mexikanska hushållerska men även högutbildad inom samma fält som Christopher. Elena och John Ross har i hemlighet borrat efter olja på Southfork, något som Bobby inte uppskattar.

JR i sin tur sitter djupt deprimerad på ett ålderdomshem. Men när han får höra om sonens planer på att utmana farbror Bobby, blir han så uppiggad att depressionen går över alldeles av sig själv. Snart hasar han runt med rullator, sluter hemliga avtal och ler mer ondskefullt än någonsin. Det känns delvis som en självironisk blinkning till hela produktionen, men Larry Hagman är verkligen i toppform. Hans JR är lika energiskt empatistörd som förr.

En komplicerad härva av intriger, dubbelspel och storskaliga penningtransaktioner breder ut sig i högt tempo. Man vill uppenbarligen inte riskera att publiken zappar vidare i det numera digra utbudet av tv-dramatik. Att även Cliff Barnes (Ken Kercheval, 77) stapplar in på scenen blir lite overkill. Det borde rimligtvis finnas en mellangeneration i stan som vill vara med och göra affärer också.

Det är rätt underhållande att se Larry Hagman, 80, Patrick Duffy, 63 och Linda Gray, 71, göra sin grej igen. Men det kommer att bli problem när seniorerna inte kan vara med längre. Ingen av nykomlingarna har samma grad av utstrålning och deras rollfigurer är relativt slätstrukna. Om serien ska överleva måste man rekrytera originellare skådespelare och skriva in mer sting i deras karaktärer.