Den svenska sommarkvällen är grundscenografin till nästan alla utomhusteaterföreställningar som nu har premiär landet runt. Ängar och parker belysta av det där spröda, envisa sommarljuset medan flygplan, fåglar och knott sjunger sina sånger genom skymningen.

Så är det också på Biskops-Arnö, en knapp timmas bilresa från Stockholm. Platsen bär sin historia med en nästan kännbar stolthet, en gång Uppsalabiskoparnas sommarhägn, numera välkänd folkhögskola med nordistisk inriktning. Framför det gamla stenhuset från 1729 står en kvadratisk skog av enorma lindar. En skock kajor samtalar. En stig leder till den lada som utgör spelplatsen – och som för året blivit finsk.

Pjäsen Krig & brännvin är inspirerad av firandet av Märkesåret 1809 och beskriver livet på en svenskägd finsk herrgård och hur kriget påverkar vardagen just under den period då svenskarna ger upp och ryssarna tar kommandot. Produktionsledaren Håkan Tegnestål, som också svarar för text och scenbild, beskriver pedagogiskt tydligt hur finnarna, trötta på den svenska överheten, villigt byter den mot ett hopp om relativ frihet under rysk flagg. Han radar upp fyra kulturer på scenen: den svenska och finlandssvenska, den finska och den ryska. Krig & brännvin är ett frihetsdrama som också snuddar vid frågor om manligt kontra kvinnligt samt drömmen om det goda samhället.

Den f d officeren, gamlingen Stenbock är gift med en ung ryska, Nina, som ivrigt stöder den nya ockupationsarmén. Stenbock kan inte tänka sig att halva det svenska riket ska förloras och upplåter sina stallar som krigssjukhus. På gården arbetar ett tjänarpar där hon är finlandssvensk och han, Pentti, urfinsk. Nina faller för Penttis styrka och natten övergår till strindbergskt Fröken Juliedrama. Hon har makt att göra honom till en ansedd, rysk karl – om han nu vill. Om just det berättar den närmast symboliska pjäsen: om finnar som tjänar under olika herrar men som ständigt längtar efter att själva äga sitt land.

Krig & brännvin är på en gång en historisk komedi som ett drama om nationell självbild och relationen mellan herrskap och tjänstefolk. Sture Ekholm iscensätter det 90 minuter långa dramat med mycket musik, som fungerar som berättarram med kommentarer och publikkontakt. Åsa Bällsten musiksätter iscensättningen nästan brechtianskt. Tegnestål, lägger till en drömscen där smeden Väinämöinen från det finska eposet Kalevala tar till orda. Texten berättar också en hel del om vad tid gör med äktenskap.

Marika Lagercrantz spelar Marielles roll, tjänarinnan som också fungerar som exempel på stark, orädd och livshungrig kvinna. Hon gör det, som alltid, med nära charm och påtaglig närvaro. Pentti, spelad av Charlie Gejhammar, blir vid sidan av denna lust nästan gnällig – en trött Matti som är låtsaskompis med sin Puntila. Pentti sträcker dock på ryggen mot slutet och hyllar alla finska dygder.

Caroline Donath låter Nina skickligt bryta på mjuk ryska och ger rollen kraft och initiativ. Jan Boholm spelar Stenbock: storvulen svensk som skriver en bok om den finska rasens svaga karaktär.

Krig & brännvin är en historiskt korrekt saga om en tid då det svenska riket nästan höll på att styckas upp av ryssar och danskar. Iscensättningen är på en gång anspråkslöst charmig och pedagogisk. Kohagen prunkar med midsommarblomster, utsvultna myggor för ett eget krig mot publiken och en katt promenerar då och då över scenen, på en gång loj och förvånad över allt detta larm och ståhej på ladugårdsbacken. Typisk svensk sommarteater, helt enkelt.