Öppna dörren. Stäng den från utsidan. Så lätt kan det vara att lämna sitt liv om man nu är trött på den man blivit, sin omgivning, plikter eller alla fula saker man har samlat på sig.

Unga Tur har vänligt nog satt samman ett föredrag på 70 minuter om hur man bär sig åt för att försvinna spårlöst, slippa jaget, jobbet och jäktet. Vi bär väl alla på en fantasi om ett annat, paradisiskt liv utan tandläkarbesök, stulna cyklar och känslan av att vara dum.

Släpp taget, uppmanar Unga Tur. Den som lämnar sig själv blir istället en del av alla. Det väntar ett äventyr på dig bortom personnummer och deklarationer.

Unga Tur är en fri del av Turteatern, en oftast uppsluppen gruppering som odlar egna projekt – men också fungerar som skådespelarpool och bas.

Föredraget om att försvinna är uppdelat på en trio unga kvinnor för att göra det mer sceniskt verkningsfullt. Scenen föreställer en arkivmiljö, ett hjärnkontor möjligen, som symboliserar såväl tristess som allt det jaget samlar på sig, den man ”blir”. Den ansamling av personlighet som andra skyfflar på en (menar Unga Tur) medan vi tamt försöker värja oss.

Ordningen på scenen övergår snart till kaos, en anslagstavla blir tömd på lappar och får representera ett tabula rasa – ett tomt ark papper. Här är människovardandet skildrat som något mestadels negativt. På scenen skalas så småningom en lök (lånad av Peer Gynt) och den har ingen kärna nu heller.

Gustav Englund har satt samman och regisserat en smart och charmig iscensättning där skådespelerskorna på scenen tar en mycket aktiv kontakt med oss 45 på läktaren. Här blandas ta-bort-mig-poesi med en aning som från Hades. Ensemblen ställer frågor, lockar publiken till gemensamma tankeövningar och ligger på golvet och lyssnar på valsång. Det luktar lök.

Iscensättningen vill så mycket, också diskutera vad ett jag egentligen består av och hur vi, eller vem omkring som, skapar våra självbilder. Gustav Englund fyller på mellan textavsnitten med suggestiva stämningar eller retfulla ironier.

Det är piggt, kul och knäppt och svävar alldeles perfekt över en ung leda och svart skräck för död och jagupplösning.

Den som vill kan följa uppmaningen och låta Kärrtorp uppsluka en för alltid – eller förlöst ta tunnelbanan hem igen.