”Varför försaka en enda liten stilla flirt? Stunden kommer kanske aldrig tillbaka.” Med de kloka raderna gör Tutta Rolf ent­ré i en liten, charmfull föreställning som går varje söndag i Cornelisrummet på Mosebacke.

Den handlar om revypersonligheterna Ernst och Tutta Rolf, och en rad av parets mesta kända melodier får illustrera deras gemensamma liv, en period som inte ens varade fyra år. När Tutta Rolf gjorde succé med den kända flirtsången var Ernst redan död, men här används inte melodierna kronologiskt utan tematiskt, för att illustrera olika skeenden i parets gemensamma liv.

Det är inte lätt att efterlikna den näpenhet som var så karak­teristisk för Tutta Rolf, men ­Elina Du Rietz lyckas riktigt bra med det, i urtjusig plisserad guldklänning och tidstypiskt nedslagna ögonlock. Det är dock ingen tvekan om att hon är mer skådespelerska än sångerska, vilket gällde även för verklighetens Tutta.

Ännu mer porträttlik är Stefan Clarin som Ernst Rolf i oklanderlig frack. Han har en nästan ruskig demonisk utstrålning, inbilskt självgod men med stark och fyllig röst, som till och med lyckas överrösta Daniel Sundströms dånande ackompanjemang.

De mörka sidor som fick Ernst Rolf att flera gånger försöka ta sitt liv får dock ingen förklaring. ­Föreställningen slutar efter 45 minuter. Det är lite snopet. Med en bättre dramaturgisk utveckling skulle den stomme som sångerna utgör kunna byggas ut till en mycket mer gripande berättelse om huvudpersonernas liv.