Bygga upp, riva ner, bygga upp igen. Tre skådespelare i blåställ jobbar för fullt med ett antal färgglada klossar i olika storlekar. Likt tre lekande barn i sina blå hängselbyxor är de fullt koncentrerade på uppgiften och byter mellan att leka själv och tillsammans.

Teater Tre kan efter flera framgångsrika småbarnsföreställningar presentera en ny succé, Kloss, för barn mellan 3 och 6 år. I Marvin Yxners och Stalle Ahrremans regi bygger den på kroppslig situationskomik, handfast humoristisk precision och mild slapstick.

Skådespelarna Sara Myrberg, Per Dahlström och Bert Gradin, alla med stor erfarenhet av småbarnspubliken, har salongen i sina händer. De bär, pustar, klättrar och ramlar, byter klossar på luriga sätt och kommunicerar med rörelser, läten och rytmiska upprepningar av centrala ord: bygga, riva, vi. De bygger sin tillvaro mellan kaos och ordning och klossarna blir tåg som blir en fästning som blir roliga gubbar. Kloss är en upppiggande, underhållande föreställning om gränsen mellan arbete och lek.

I Friteaterns nya pjäs, På riktigt och på låtsas, skriven och regisserad av Niklas Hald för samma åldersgrupp, handlar det om gränsen mellan verklighet och lek. Här möter vi Alex, spelad av My Bodell. Hon har ingen att leka med. Det är långtråkigt och tiden står still. Tills låtsaskompisen som också heter Alex och spelas av Pierre Tafvelin, dyker upp runt knuten och ledan går upp i rök.

Det är en till det yttre anspråkslös föreställning, men lekfullt gjord och fint spelad med rak kontakt med publiken som gärna leker med. Och den ger dessutom lite att fundera på, exempelvis om skillnaden mellan att bli ledsen eller rädd på riktigt och på låtsas. Och om leken alltid är på låtsas – eller om den kan vara på riktigt?