Turteatern avslutar spelårets satsning på ung publik med en trio nya pjäser under rubriken Historiens slut x 3. Först ut är Nils Polettis Kung Kackerlacka, som i sin groteska bild av maktbegärets galenskaper liknar Alfred Jarrys Kung Ubu, fast för barn (från 4 år).
Vid randen av historiens slut är jorden förgiftad och sargad. Bara tre jättekackerlackor har överlevt. Varje dag är den andra lik; de äter, leker, bajsar och sover och börjar sedan om igen. Ett rätt meningslöst liv, som bara piggas upp av ett idogt pruttande. Fram till det ögonblick då den tyska kackerlackan Hegel får för sig att inta den slitna gungan som uppgraderas till kungatron. De andra två blir undersåtar och får finna sig i att böja knä för fisen och att rimmen inte rimmar.
Kung Kackerlackas tyranni blir allt våldsammare. Den amerikanska kackerlackan Francis blir massakrerad, men återkommer för att överta makten och döma sin fiende till evig förstoppning. Snart nog tar Fukoyama herraväldet på rena råstyrkan och förbjuder alla invändningar.
Men också i denna yttersta av tider är valrörelsen igång och kackerlackorna röstfiskar bland publiken. Carina Ehrenholm, Marie Ahl och Andreas Lindals gräsliga och grymma kackerlackor försöker övertrumfa varandra. Förskolepubliken blir mäkta engagerad och röstar genom handuppräckning (när jag var där vann Fukoyama med klar majoritet) och historien slutar med en sista strid.
Föreställningen fastnar ibland i sin egen spiral av absurd dystopi, men har också ett publiktilltal som inbjuder barnen till att reagera på denna brakfisburlesk om diktaturens kreatur.
