Uruppförandet av Beethovens nionde symfoni, som ägde rum i Wien 1824, blev en stor succé. Vid samma ”stora akademi” uppfördes uvertyren ”Die Weihe des Hauses” och tre satser (av fem) ur den monumentala ”Missa Solemnis”. Den senare dirigerades av Herbert Blomstedt i Berwaldhallen 2009, och i lördags slog han inför ett utsålt hus nionde symfonin som avslutning på Östersjöfestivalen. Dirigeringen utan partitur var koncentrerad, yviga gester sparsamma
Den 11 juli fyllde Blomstedt 85 år, vilket firades tillsammans med Wienfilharmonikerna på turné i Grekland. I juni tilldelades Sveriges mest internationellt mest ryktbare dirigent genom tiderna den sällan utdelade serafimermedaljen, vilken överräcktes till honom i torsdags av kungen.
I 1820-talets repressiva Wien, där folk spionerade på varandra, blev uruppförandet av nionde symfonin, med Schillers hymn till glädjen, en politisk händelse. Efter konserten fick den döve Beethoven veta att denne hade applåderats fem gånger, men hovet bara tre. När parketten applåderade för femte gången ropade poliskommissarien: Håll tyst!
Orkestern vid Kärntnertortheater den 7 maj 1824 kan omöjligt ha varit lika stor som Radiosymfonikerna i lördags. Därtill fylldes körläktaren med två körer och fyra solister.
Vid festivalens Tranströmerkonsert gav Svenska kammarorkestern Beethovens ”Leonorauvertyr nr 3”. Då var klangen lätt, med blott en kontrabas och några få celli, men fullt acceptabel. Det och mer därtill klarar den lilla Berwaldhallens akustik. Men i nian användes åtta kontrabasar och ett hav av övriga stråkar plus brass med mera, i vilket träblåsarna formligen dränktes.
Blomstedt gjorde 1980 en lovordad inspelning av nian med Staatskapelle Dresden, ingående i en av de främsta Beethovencyklerna på skiva. Här balanserar utförandet vackert mellan skuggor och dagrar. Nu bullrade första satsen med sina martialiska rytmer hotfullt, det påföljande scherzot gjordes dock utmärkt. Emellertid saknades rofylldhet i den långsamma satsen, som var skönare i Dresdeninspelningen, med klara växlingar mellan adagio och andante.
EU-hymnen sjungs kanske inte med samma optimism numera, men här blev ”Freude, schöner Götterfunken” extatisk. Lysande insatser av körer och solister, där man särskilt noterade Georg Zeppenfeld i det inledande barytonsolot.
