Betyg: 5 av 6

Det är som att kika in i ett sovrum. Med scenen draperad i vita gardiner och stora lampor täckta med vit nallebjörnspäls klär Beach House in lokalen i varmt fluffiga ljudsjok som rör sig fram och tillbaka över bron mellan dröm och vakenhet. Baltimore-duon, för kvällen förstärkt med trumslagare, rullar ut trummor och gitarr, bäddar på med ett synttäcke och låter Victoria Legrands och Alex Scallys reverbsnuddade röster lägga sig som ett överkast i varsamt urtvättade färger. Det är som en svit fotografier som alla tagits i motljus.

Utanför lokalen har köerna ringlat sig långa redan innan Debaser Slussen öppnade. I en kylig svensk vinter är Beach House den varma livlinan; det musikaliska hoppet om att det faktiskt lurar en vår under snömassorna. Med tredje skivan Teen dream var det också som om Victoria Legrand och Alex Scally öppnade dörren till sitt hemliga rum och klev ut med alla bitar, nästan magiskt, lagda på sin plats. Med en avskalad ljudbild lyckades Beach House ringa in väsentligheterna och linda in kärnan i tjocka syntmelodier.

Legrand och Scally ringar in sitt eget lilla hörn av de populärkulturella händelsernas centrum och bär sina samtida popattribut på huvudena. Hon i klassisk Françoise Hardy-frisyr och han med ovårdat stylat hår som komplement till det för popsamtiden så oumbärliga skägget.

Det är inte en perfekt förpackad matta som Beach House rullar ut. Tack och lov. Det hörs att det som händer sker på plats. Att det är nuet som silas genom deras filter. Beach House skapar sin egen värld och använder den mässande Norway som ett hypnotiskt lockrop för att komma ännu närmare.