Att vara eller inte vara en vara – det är frågan. Svaret är ja. Turteaterns skådespelare putsar på sina varumärken i den satiriska Up to you, skriven och regisserad av Erik Holmström. Under de senaste åren har det kommit många nya böcker om vägen till status och framgångslycka. Up to you mäter temperaturen på skådespelarnas arbetsmarknad i en tid av entreprenörskap, tufft arbetsklimat och många egna lyckosmeder.

Vindflöjeln svänger i den hårda kulturvinden. Man lockas motvilligt av Stockholms stadsteaters kreddiga framgångskvitto eller vänder teaterfabrikerna ryggen i sökandet efter de alternativa kultpoängen. Oavsett vilket måste skådespelaren skamlöst sälja sin vara; sin kropp och röst, sina förmågor och konkurrensfördelar.

Andreas Lindal lovar säker leverans och flexibilitet, ingenting är omöjligt. Och han strider alltid för de rätta åsikterna. Nils Poletti garanterar hundraprocentig äkthet och den rätta kombinationen av lekfullhet, djupsinne och ung kaxighet. Marie Ahl bjuder på lång erfarenhet som alltid tar sig nya former och en repertoar av intressanta mammaroller (samt ett formidabelt raseri över kvinnliga skådespelares arbetssituation).

Gångbart är närhet, sanning och äkta tårar (utan lökfusk!). Kompetensutvecklingen består av självanalys, färganalys och karriärcoaching. Begäret efter arbete och bekräftelse äter sig inåt. En livshotande sjukdom kan nära drömmen om odödliga ögonblick vid ett hårdregisserat begravningsevent. Barn är projekt, som när de gör som de vill kan hota det varumärke som är byggt på politiskt korrekta värderingar. Skammen smyger i scenhörnen.

Tempot är uppdrivet och texten sprängs av flimrande filmbilder och musikaliska utbrott. Dialogen är snabb, rapp och rätt intern. Svackorna går snabbt över. Mycket appellerar till igenkännande i attityd och jargong, men satiren rispar också på ytan.

Jag såg föreställningen med en publik av mycket branschfolk, som hade uppenbart kul. Men man spelar också för ungdom (från 14 år). Då förflyttas nog brännpunkten till Moa Andersson Thamberts dotter, hon som vansläktas genom att vara alldeles vanlig och gilla makaroner, hästar och rosa – när mammas varumärke kräver en mer gångbar kulturprofil i de rätta kretsarna. Kanske som Turteaterns i maj 2010.