Marcus Doverud är utbildad skådespelare men är mest intresserad dans- och performance, ”uttryck närmare kropp och hjärta”. Hans aktuella projekt Sonic utterance, som utvecklas under sju veckor på Teater Giljotins performancegalleri Grey room, låter dock rätt abstrakt. Den brittiske språkfilosofen John Langshaw Austins teorier om ”performative utterance” har inspirerat Marcus Doverud till att undersöka hur betydelsen av ljudliga utsagor förskjuts beroende på rumsliga och kul­turella sammanhang.

–Språket är ju inte bara deskriptivt utan kan också skapa något. Som när man säger ”Jag döper dig till...”. Jag vill skapa distans mellan uttrycket och den som uttrycker uttrycket. Grey room är en bra plats; mittemellan teater och galleri. Semiotiken blir en annan i ett galleri än i en scenisk verklighet.

Kvällens offentliga presentation, den första av tre, är ett slags utställd performance. Grunden skapades i höstas på Weld då Doverud samarbetade med filosofer och kompositörer. Tenorsaxofonisten Sonny Rollins 50-tals­skiva Freedom suite jämfördes med en japansk kompositörs verk på liknande tema men som yttrade sig helt olika.

–Grey room är mindre än Weld, vi gör ett koncentrat i duoform där åhörarna får omvandla uttrycken till sina meningar.

Varför är all text om Sonic utterance på engelska?

–Jag vill placera performance i ett internationellt perspektiv, ge utblick.

Sonic utterance, 19, Grey room Giljotin, Torsgatan 41. 100 kr. Ges även den 22 april och 20maj.